Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Unika bilder från Auschwitz visas i Sverige

Fotoalbumet är mycket omsorgsfull och elegant gjort. Albumet är i linneband. Fotografierna är tagna med stor professionalitet. Möda har lagts på fotovinklar och komposition. Korta rubriker står skrivna i utsökt kalligrafi.

Motiven är människor som just ska mördas.

Platsen är Auschwitz-Birkenau. Tiden är Förintelsens kulmen.

Efter flera års arbete med den slutgiltiga lösningen utvecklades tekniken i massmord till att bli allt mer effektiv, och dödssiffrorna per dag blev allt högre. Dessa foton visar ett speciellt projekt: Nazistiska mord i en aldrig tidigare uppnådd rekordfart.

Att dokumentera Förintelsen var förbjudet. Nazisterna anade väl att det annars skulle kunna slå tillbaka på dem. Denna gång gjorde SS ett undantag. Visserligen under hård censur – bilderna skulle vara prydliga och fick inte visa våld och död. Men det är ändå ett enastående dokument, de enda foton som finns från ett koncentrationsläger i full gång.

Just nu visas ett urval av dessa unika bilder i Sverige. En utställning på Judiska museet öppnade nu i november, och pågår under hela våren.

Först våren 1944 kunde Nazityskland deportera Ungerns judar, efter att ha invaderat sin tidigare allierade som ville ingå separatfred med västmakterna. Kriget var på väg att förloras, det insåg även nazisterna själva. Men före nederlaget tänkte de se till att i alla fall döda så många judar som möjligt. Det var den nazistiska dröm som fanns kvar.

På bara två månader deporterade 151 tågtransporter 437 402 judar från Ungern till Auschwitz. Var tionde överlevde sin första dag i lägret. Resten leddes direkt till ugnarna. Tre timmar efter att tåget stannat var de döda.

Dessa bilder visar hur det gick till. Det är en berättelse om hur effektivt arbetet utförs. Fotografierna utstrålar stolthet.

Redan på perrongen sorteras människor i två led. Medelålders, äldre, sjuka, funktionshindrade, barn och småbarnsmammor lämnas på en jordplätt där de tillsägs att vänta tills duscharna blir lediga. Ett antal bilder har barn som tydligt motiv.

Några unga och starka plockas ut, och får veta att de strax ska få återvända till sina anhöriga. De förs till saunan och kommer ut därifrån rakade och i fångdräkt – snart ska de skickas vidare till arbetsläger. Kvar ligger väldiga högar med de tillhörigheter människorna tvingades lämna från sig vid ankomsten.

Allt kräver minutiös planering och perfekt rytm. Men framför allt får fångarna inte ana vad som väntar. De får inte bli rädda och börja störa ordningen. Snabbhet kräver lugn. Lugn kräver lögn.

Det är av största vikt att fångarna in i det sista är helt ovetande, betonade den ansvarige SS-befälhavaren Rudolf Höss i sin självbiografi. För aktionen med Ungerns judar belönades han med Krigsförtjänstkorset.

Fotona visar upp en dag på jobbet. Ofta syns ryggar av SS-män i förgrunden. Vi ser vad de ser. Rubrikerna använder det hypertekniska, typiska nazistspråket. Albumet är helt och hållet gjort ur förövarnas perspektiv.

Det är oklart varför det här albumet gjordes och all denna möda lades ned. Helt klart är det avsett för nazistiska ögon – kanske en gåva till SS-chefen Himmler? I så fall blev det inget av med det. Albumet gömdes undan i en byrålåda 64 mil bort i arbetslägret Mittelbau-Dora.

Vad som hände sedan var nog det sista SS hade tänkt sig. Bilderna kan ses ur motsatt perspektiv än fotografens avsikt. Det gjorde Lili Jacob.

18 år gammal hörde hon till det fåtal som skickades vidare från Auschwitz som slavarbetare. Hennes familjemedlemmar mördades. Ett år senare befriades Mittelbau-Dora av amerikanerna. De lät sjuka fångar använda utrymda SS-baracker för att kvickna till inför avfärd hem. Lili drog ut en låda bredvid sängen hon fick vila i. Under klädesplagg låg något helt oväntat.

I hela sitt liv var hon övertygad om att Guds hand lett henne till albumet. Där fanns bilder på vänner och släktingar hon förlorat. Ett foto visade hennes småbröder i närbild. På en bild såg hon sig själv.

För Lili blev albumet det käraste hon hade, hennes enda konkreta minne av sina anhöriga. Det var med tungt hjärta hon decennier senare gick med på att skänka albumet till Israels Förintelsemuseum.

Bilderna kan också användas som dokumentation av brott. De var mycket viktiga bevis i flera nazisträttegångar.

I dag behöver vi se dem som en påminnelse om vad som händer när vi slutar betrakta människor som människor. De berättar var vi då kan hamna till slut.