Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Universella rättigheter

Annons

Bruce Springsteen har gjort det och häromdagen gjorde Madonna samma sak: tog ställning för Dawit Isaak. Att bilden av honom projicerades på scenen bakom popdrottningen på Ullevi är bara ett av många exempel på att kampanjen för att få honom frigiven är framgångsrik. Problemet är bara att opinionsbildningen krockar med tjocka fängelsemurar i Eritrea och en regim som är en diplomatisk mardröm att ha att göra med.

Från regeringens sida är det alltjämt tyst diplomati som gäller. Enligt utrikesminister Carl Bildt är Dawit Isaak det enskilda fall som UD lagt ner mest resurser på i modern tid.

Finns det då inget annat alternativ? En del ser ett föredöme i hur Bill Clinton nyligen lyckades få hem de två journalisterna Laura Ling och Euna Lee från Nordkorea. Skulle inte Sverige kunna göra något liknande genom att skicka någon höjdare?

Tyvärr haltar parallellen. Clinton åkte inte till Pyongyang på vinst och förlust. Fångarna var brickor i ett motbjudande och fåfängt spel som Nordkorea ägnar sig åt för att ge sken av att vara lika betydelsefullt som USA. Någon motsvarande öppning finns inte i Eritrea. I en intervju i TV 4 tidigare i år sade president Isaias Afwerki att vad Sverige anser om Dawit Isaak är betydelselöst.

Nedslående, men Sverige måste som EU-ordförande fortsätta arbeta för att sätta press på Eritrea i ett regionalt perspektiv och se över sanktionsinstrumentet. Det handlar inte om att utnyttja ordförandeskapet för att prioritera en strikt ”nationell fråga” utan om att värna mänskliga rättigheter. De är universella.