Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppsagd från familjeprojektet

Annons

Min fru läste för ett tag sedan boken ”Familjens projektledare säger upp sig”. Den är skriven av Gunilla Bergsten och handlar om hur otroligt ojämlika vi är, vi svenska mysgubbar.

Visst, vi lagar mat, vi handlar kläder till barnen och vi är föräldralediga – åtminstone i en ganska okej utsträckning – men det är våra fruar som bestämmer.

I boken görs gällande att det blir kaos om kvinnan slutar ta ansvar för logistiken i en svensk familj. Den är mycket underhållande, och kort. På någon timme läste jag ut den med stor behållning. Kul att hon är jätteförbannad ibland på sin karl!

Boken bekräftar alltså det vi alla vet, att kvinnorna har det övergripande ansvaret för familjen – för att det finns kläder till barnen, att det städas, handlas, ordnas, köps presenter och ordnas med semestrar och sommarlov.

Gunilla Bergsten kallar alltså detta ansvar för att hon är projektledare i familjen. Ett jobb hon aldrig bett om, inte sökt och inte är särskilt lämpad till. I boken uppmanar hon alla kvinnor att säga upp sig från sina projektledarjobb.

Det gjorde min fru och det var för att förstå den revolutionen som jag läste boken. Läste boken och märkte vad felet är. Varför kvinnor tycker att vi tar för lite ansvar för hemmet.

De är rädda för varandra. Fröknarna på förskolan, väninnor, arbetskamrater, svärmödrar, mammor och mostrar håller varandra i ett järngrepp.

Alla måste visa upp en perfekt fasad och om det är en spricka i den så är det liksom kvinnan i familjens fel.

Det finns dogmer och regler kring familjelivet som härstammar från den tid då kvinnor verkligen hade ansvaret.

Regler från den tid då jämlikhet inte fanns och då kvinnor var hemmafruar och män arbetade.

Dessa regler har ju vi män aldrig skrivit under på (inte ens som kollektiv för 60 år sedan) och i dagens samhälle orkar vi inte hålla dem.

Lägger man dessutom till allt nytt – att trädgården ska var perfekt, att det ska bjudas på ”grillbuffé” med recept ur söndagsbilagan på varje fest och att man ska vara trådsmal och framgångsrik blir det naturligtvis ohållbart. Jag menar alltså att problemet inte är att killar tar för lite ansvar utan att tjejer tar för mycket.

Släpp tanken om vad svärmor eller väninnorna på tjejfesten ska tycka och våga leva, älska och dansa i en värld som, med 50–talsnormer och reklamblad från Plantagen, kanske inte är helt perfekt.

Hur gick det då med min frus uppsägning? Tja, hon stod inte ut med att allt tvättas på 60 grader och torktumlades, så hon gav efter för kontrollbehovet och återinsatte sig själv på platsen som familjens projektledare.

Men vi fick oss en tankeställare.

FREDRIK NILSSON

freddenilsson75@hotmail.com

Annons