Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utan näringsfrihet stannar Gävle

I dag kan Gävleborna gå upp på Söder och ta en premiärsandwich på en smörgåsrestaurang som slår upp portarna. Såvida ingen slagit in rutorna.

Eller utfört något annat attentat mot restaurangen under natten.

Det som drabbat i synnerhet restauratören Deniz Tarhan men också andra butiksägare på Södra Kungsgatan är inte normalt förekommande brottslighet.

De sönderslagna rutorna är varken fråga om slumpmässig fyllevandalisering eller att någon anarkistisk vänstergruppering gått bärsärk och velat "reclaima the streets". Militanta djurrättsaktivister har förvisso liknande strategier men det brukar mest riktas mot pälshandlare, sällan mot restauranger.

Fönsterkrossningen och brandattentaten har kombinerats med lappar med skriftliga hot, uttryckta så att de ska föra tankarna till maffiaverksamhet. Men de kända kriminella nätverken brukar slåss om betydligt tyngre droger än ostmackor.

Hot tycks ha blivit en allt vanligare metod de senaste åren och används mer och mer både för politiska syften och ekonomiska.

Enligt Brottsförebyggande rådet uppger 15 procent av kommunpolitikerna att de utsatts för hot, våld eller trakasserier under det gångna året.

Ofta återfinns sådana som företräder ytterkantsåsikter såväl bland förövare som offer, men i förra veckan blev en politiker i Nordmaling i Västerbotten misshandlad i sitt hem i samband med ett beslut om en skolnedläggning. Det är en typ av fråga som hittills oftast lyckas kanalisera upprörda känslor i form av fredliga protester som demonstrationer och liknande.

Hot mot medier och deras anställda blir allt vanligare rapporterade tidningsorganisationen Utgivarna nyligen. Och det är inte bara politiska skäl bakom, några av de mer graverande fallen är i stället fråga om kriminella gäng som ser att mediegranskning drabbar deras "affärsverksamhet".

Det är lätt att säga att hot mot folkvalda och mot dem som har att gräva och dra fram skandaler i offentlighetens ljus är allvarligare än mycket annat, eftersom det hotar demokratin och yttrandefriheten. Men näringsfrihet och fri etableringsrätt är också viktiga i ett fritt och öppet välfärdssamhälle. Liksom skola, vård, polis, sophämtning och – ja, vad inte?

Inte heller kan man gradera och säga att hot mot högt uppsatta politiker, medieutgivare eller företagsledare är mer – eller mindre – allvarliga än hot mot fritidspolitiker, frilansjournalister eller franchisetagare.

Men en viss skillnad finns. De senare har inte stora organisationer i ryggen som kan backa upp, och kan inte påräkna SÄPO-skydd.

Och utan små företagare blir det ju aldrig några stora.