Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utställning om Syltbäcken

Sökandet efter sanningen om slaget vid Syltbäcken går vidare.
– Jag tror att det stått en strid där, det gäller bara att kunna bevisa det, säger arkeologen Elise Hovanta.
Hennes fynd, hittills, finns nu i en monter på Sandvikens bibliotek.

Annons

Elise Hovanta har letat spår efter sanningen, om det nu finns någon sådan, om det påstådda slaget mellan svenskar och danskar vid Syltbäcken mellan Mom och Övermyra i mer än 15 år. Lite då och då läggs nya bitar till pusslet. Som nu senast, en yxa funnen i Spjutmuren där danskarna enligt sägnen ska ha tvingats att slänga sina vapen.

Sägnen om slaget finns dokumenterade i olika så kallade rannsakningar sedan 1667. Då skriver sockenprästen att det ”talas efter sägn om ett blodigt slagh, som skulle haffwa städt emillan the twenne byarna Moom och Öfver Myra”.

Då skulle alltså den danska hären med kavalleri och kanoner ha drivits tillbaka och slutligen dräpts, ”syltats ned”, i Syltbäcken av en här bestående av gästrikebönder.

Det finns många historiska noteringar som stöder teorin. Och flera fynd. Bland annat flera vapen som nu alltså finns samlade i en monter på Sandvikens bibliotek.

Elise Hovanta hoppas att den lilla utställningen, som öppnades i går i samband med en släktforskarkurs, ska leda till nya spår.

– Jag tror att det finns lite skrot som ligger i lådorna ute bland folk i Ovansjö som ingen vet vad det är. Av typen ”det här hittade min farfar i åkern”, säger hon.

Skrot som alltså skulle kunna vara lämningar efter ett slag.

Mot hennes teori står uppfattningen att svenska och danska härar aldrig slogs längre norrut än vid Brunkeberg.

– Men jag tror att vi får skriva om den historien. Kanske hade hela Sverige varit danskt i dag om vi inte hade haft så envisa gästrikebönder som ”syltade ner” danskarna, säger Elise Hovanta.