Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vackert, passionerat och väldigt spanskt

Annons

Säga vad man vill om den här filmen, men Almodóvar vet vad passion är och hur ett par snygga skor ska se ut. Och ingen annan kan berätta en historia så att den blir intressant, hur konstig den än är.

Berättaren är Harry Caine, en regissör som blivit blind och tvingats bli författare. Han berättar i återblickar en kärlekshistoria som innehåller svek, hämnd, svartsjuka och ond bråd död. En film i filmen och en berättelse i berättelsen, lagren blir många.

Penelope Cruz är hjältinnan, huvudrollen i filmen och i filmen i filmen.

Berättelsen rullas upp från flera olika håll och den sätts i gång när författaren får besök av en ung man som vill göra en film med honom. Det visar sig att den unge mannen kommer från hans förflutna, han är son till regissörens rival.

Det är en mycket invecklad historia som i alla Almodóvars filmer men symbolerna är starka och lätt avläsbara – som alltid. Som den svikna kvinnan som gör en gazpacho till sin svekfulla älskare och proppar den full med gift. Medan hon skär tomaterna faller en tår på en blodröd tomat. Så spanskt och så Almodóvarskt! Sedan har vi alla bilder som bara är bilder för att de är så snygga, så fantasieggande eller bara så roliga.

Som det svarta landskapet på Lanzarote som visas i vinklar som gör bilderna mer till konstverk än till bakgrund för en kärlekshistoria. Almodóvar kan inte behärska sig, han vältrar sig i bilder och dråpliga historier blandat med dödligt allvar och skådespelarna är med honom hela tiden. Som vanligt får kvinnorna de bästa rollerna och Penelope Cruz gör ingen besviken.

Det är bara Almodóvar som kan berätta den här sortens melodram så den synes både intelligent och skön. Christina Hygge