Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är det för kultur när sexåringar hindras att leka med varandra?

/
  • Skribenten är bekymrad över sexåringar som inte får leka med andra sexåringar. Observera att bilden är tagen i ett annat sammanhang och har inget med insändaren att göra.

Annons

Jag har en dotter som går i förskoleklass på en skola i Gävle. Hon har en vän som kommer från Syrien och en dag frågade flickan mig om hon fick följa med min dotter hem och leka.

Jag fick pappans telefonnummer av skolans personal och ringde upp honom. Han hade vissa språksvårigheter men jag trodde att jag fick fram vad jag ville ha sagt och han sa att han skulle ringa sin fru. Jag svarade att frun skulle ringa det här numret så kunde vi komma överens om vilken tid flickan skulle vara hemma.

Läs mer: Förskollärarna på Sätraängsskolan: "Vi ser till att barn får möjlighet att träffas och leka även utanför skolan"

Flickan blev jätteglad och vi tre började promenera hemåt. Vi hann bara halvvägs då personal på förskolan ringde mig och berättade att det verkade ha blivit ett missförstånd. Pappan hade trott att dottern blivit sjuk och hade ringt flickans kusin som kommit till förskolan för att hämta dottern.

Förskolepersonalen gav telefonen till kusinen som bara pratade arabiska. Flickan ville inte prata med kusinen men jag fattade beslutet att gå tillbaka till skolan med henne. När vi kom dit så skällde flickans kusin ut henne och tog genast med henne hem.

Läs mer: De lämnade allt för att fly hedersförtrycket: "Den dagen jag sa nej började mitt stora helvete"

Några dagar senare frågade min sexåriga dotter mig varför hennes förskolekompis bara får leka med barn som har samma hudfärg som hon. Detta gjorde mig arg då jag tycker att det är fel att skilja på människor på grund av hudfärg. Det här kändes ännu värre när sexåriga barn börjar läras att det är skillnad på deras värde på grund av hudfärg.

Jag tog upp detta med skolan för tre månader sedan och de lovade att prata med pappan om detta.

Flickan berättade sedan för mig att hon gråter varje kväll för att hon inte får leka med svenska barn. Hon frågade mig varför det är så.

Jag kunde inte svara som jag ville men bad henne be sin pappa förklara varför hon inte får.

Läs mer: Hon var själv förtryckt – nu hjälper hon andra att resa sig

Läs mer: Hederskulturen är närvarande runt Helges: "Ett hej till en kille kan innebära att någon rapporterar till familjen"

För två månader sedan kom flickan på nytt, glad som tusan, och sa att hon ville följa med min dotter hem och leka och skulle på nytt fråga sin pappa om hon fick. Jag blev glad och uppmuntrade henne till detta. Lekträffen skulle ske dagen efter.

När jag dagen därpå kom för att hämta min dotter så satt flickan på golvet och tog på sig sin overall. När hon fick se mig så sa hon: "Jag har ändrat mig, jag vill inte längre komma hem till er och leka." Jag frågade förvånat varför.

Då tittade hon på mig med rädsla i blicken och svarade "därför". Sen tittade hon ner i golvet.

Är inte detta heders/kvinnoförtryck så vet inte jag vad det annars skulle vara.

Rasism är rasism oavsett vad du har för hudfärg och den här pappan har uppenbarligen skrämt sin dotter med lögner om mig och min dotter.

Bekymrad pappa

Mer läsning: Här kan du läsa hela Gefle Dagblads granskning av Hederskulturen

TV: Vad gör politikerna åt hedersförtrycket? Se debatten från GD-huset

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons