Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad fantastiskt det blev!

När hon fick sin idé kändes den självklar. Hon ville inreda torget som en utrullad väv, med varp och fransar. Och ett helt nytt stråk med inspiration av Paris.

Hon skuttar fram som en eldig höstbukett i sin vida kjol med många färger och tar plats där hon går över nya Stortorget. Därför gör det heller inget att de nya möblerna är blöta av regn när hon ska provsitta och posera för fotografen. Det syns inte på det mönstrade tyget om det blir fläckar. Lika smart har hon inrett vårt nya torg.

Det är några dagar kvar till invigningen och Stina som bor i Stockholm har inte sett sin skapelse i full prakt. Det får hon inte göra nu heller, vattenspelet är inte igång. Men resten finns. Både smörgula markiser och cylinderformade blomurnor i rostig glans.

– Vad fantastiskt det blev! Utbrister hon och ser sig nöjd omkring. Och urnorna som vi har ritat själva blev ju jättebra på plats.

Genast ser torget ännu lite finare ut. Det glittrar liksom till när hon står där och sänder ut sin kärlek. Stina smittar av sig på vårt torg.

– Det här är det roligaste jobbet jag har gjort. Jag känner att nu måste jag åka hit till Gävle ibland och kolla. Jag har inte sett det när det är mörkt till exempel.

Det vinnande förslaget Damast togs fram gemensamt på arkitektbyrån Andersson Jönsson.

Stina Elonsson blev handläggare och har drivit projektet vidare tillsammans med Marie Ejdemo, Anders Jönsson och Anna Englund. Damast betyder väv eller mönstervävt tyg och när hon fick idén att se på torget som en väv blev det självklart att fortsätta brodera på den.

Stina förklarar att man ska se torget som inrett med en matta eller en duk med olika mönster i. Det syns tydligt om man tittar från en högre punkt, till exempel från Filmstaden. Längs kanterna ligger klassisk smågatsten som symboliserar själva grundtorget som sticker ut under väven. I en ram innanför ligger större granitblock i tre nyanser som i sin tur har fått olika behandling för olika uttryck i ytan. Vid sol eller regn ändrar ytorna och mönstret förändras.

Stålbanden i olika bredd symboliserar vävens varp, alltså de längsgående trådarna man väver i. Dagvattenbrunnarna leker medvetet med stålbanden och ska vara i olika utformning. De som ligger på själva Stortorget kommer från ett danskt företag och har ett finare mönster än de på Nygatan som är enklare.

Det finns också partier som är av trä. Stina pekar och visar hur man kan föreställa sig att det mjukare materialet sakta reser sig upp ur väven, precis som om den har blivit sliten och nött och fransat upp sig, och låter de tufsiga fransarna fortsätta växa och bli till möbler som fortsätter växa.

Väven är finurligt indelad i tre delar. Torget måste fungera för olika ändamål och för alla människor. Därför finns en avdelning vikt för handel, en annan del ska vara öppen och tillgänglig för tillfälliga evenemang. Den tredje är ämnad för umgänge och lek, ungefär som den mysiga soffgruppen hemma.

Stina tar på en av bänkarna och berättar att möblerna är helt unika för Gävle. Hon har formgett dem tillsammans med möbeldesignern Thomas Bernstrand och tanken är att man ska kunna sitta på olika sätt. Med stöd för kroppen för den som behöver sitta korrekt, mera slappt för de som vill hänga och chilla, eller helt enkelt som en möbel för lek när barnens klätterställning kräver en fortsättning. Den lilla rutschbanan är till för de yngsta.

Stinas dröm hade varit en gunga också, men av säkerhetsskäl gick det inte utan ett staket som skydd.

Vattenspelet hör ihop med den möblerade delen. Det kommer att bli ett häftigt inslag i torgbilden när vattnet sprutar tre meter upp. Men nivån kan varieras och det finns en riktigt låg för att små barn ska kunna känna på vattnet.

Från början hade möbelgruppens alla bakre platser ståhöga ryggar. För att få det mera skirt och tona ner känslan av en kompakt vägg byttes flera bänkar ut.

– Jag vet att några butiker tycker att möblerna fortfarande är för höga, säger Stina och får en bekymrad min. Men jag tror det kommer att bli bra. När vattenspelet kommer igång har de den finaste sidan av hela torget. Vattenspel och sittmöbler drar till sig människor och det gynnar ju butikerna.

Trots att Stortorget redan var rymligt har det växt ännu mer och sträcker sig nu över Nygatan. Partiet framför Flanör är länkat till väven på ett praktfullt sätt. All privattrafik har tagits bort, det ståtliga gångstråket i mitten har breddats och fått vita bänkar som en liten flirt med den stora esplanaden. Här är marken klädd i mjukare material, både ett ljust stenmjöl och ett glittrande gyllene grus mot eldiga trädgaller av rosttrög plåt. Samma sort som i urnorna.

– Jag ville höja den här gatan och har hämtat inspiration från Paris, berättar Stina. Jag har försökt få in en solig känsla av sydligare breddgrader och använde gultonat så kallat bitumenbundet grus och vita lite mer romantiska parkbänkar. Det ska vara sin egen del, men som ändå hör ihop med Stortorget.

Vid varje smågata mot norr ligger smågatsten i olika mönster. Som små minimattor som leder in till den stora mattan.

Det finns många tankar bakom ett torg. Konstverket i form av en dragkedja har Kristina Matousch gjort och Stina är lycklig över hur hon använt idén om en utlagd väv.

Erik Höglunds pyloner har funnits med sedan starten. De berättar om Gävles historia och har hela tiden känts viktiga att ha kvar. Ett nytt konstverk ville man också ha, men det fick inte krocka med det gamla. Stina gillar att den som går över torget och tittar ner i marken plötsligt kan upptäcka något nytt.

– En dragkedja leker vidare med vår tanke. Den symboliserar en textil yta som det finns något annat under. Jag tycker att torget och konstverket lyfter varandra.

Markiserna över torghandlarnas stånd var gula redan från början. Men kulören har diskuterats med kommunfolket och torghandlarna fram och tillbaka. Med hänsyn till vad som är lämpligt för frukt och grönt och för att de inte skulle skära sig med rosa pyloner fick de till sist förbli gula.

– Jättefint tycker jag! Säger Stina och skiner upp igen. Jag ville inte ha randiga eftersom det kan upplevas rörigt och det händer så mycket på torget ändå. Gult ger en solig och varm känsla och under kan det få hända desto mer.

De stora blomurnorna med patina av rost har Stina och hennes kollega designat. De ville att de skulle utstråla en viss tyngd som gör sig på ett stort torg. De är samtidigt flyttbara om man vill ställa dem åt sidan eller kanske bara möblera om.

Lindarna har hela tiden varit viktiga för Stina. De ger en ombonad inramning av ett annars ganska hårt torg och helst hade hon velat ha fler. Men med hänsyn till att träd kan upplevas som skrymmande av vissa nöjde hon sig med bara ett nytt. Det har planterats utanför Nians stora entré.

– Det är nog det enda jag inte fick igenom av det jag verkligen ville. Att plantera fler lindar, fortsätter Stina och ser inte särskilt ledsen ut för det.