Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad hände med dig, kära Konsum?

KRÖNIKA: Lasse Ekstrand om kooperationen som blivit en krass affärsrörelse.

Annons

Jag är ett den socialdemokratiska rörelsens barnbarn, kanske rentav barnbarnsbarn. Den rörelse som sedan länge sorgligt nog är stelnad och död.

Mamma var vice ordförande i kvinnoklubben i Sandviken, kunde ha hamnat i riksdagen. För henne var socialdemokratin mer än ett politiskt parti, det var en inneslutande livsform. Såsom Jan Lindhagen och Macke Nilsson målande beskrev det i ”Hotet mot arbetarrörelsen”.

I samma livsform rymdes förutom partiet även facket, Folksam och Fonus. Således kunde man, om man startade som ung i SSU, stanna inom rörelsen hela livet. Och uppenbarligen även efter detta liv. Om man lät Fonus göra sitt. Mamma var S-stämplad och hundraprocentigt lojal mot rörelsen.

Mammas mormor Katarina – jag tillser hennes och maken martinsmältarens grav på Gamla kyrkogården i Sandviken – var en av de drivande bakom konsumentkooperationen i min uppväxtstad. Så småningom kom även min mamma att stå i Konsum. På Katarinas tid hette det vackert nog Ceres. En viktig inrättning, ett nödvändigt alternativ till bruksbod och skuldsättning. Minskad utsatthet för de kollektivanställda och exploaterade. Och motarbetat var det – såsom den i historieskrivningen hyllade och skönmålade Konsuln försökte hindra facket från att få fotfäste. Socialistspöket för den allsmäktige.

Det ryktades om att arbetare en gång på väg hem från nattskiftet observerade en företagsrepresentant urinera i en av kooperationens mjölkkannor. I skydd av mörkret, han var dessutom påtagligt berusad, klåddes han upp.

Efter pionjären kom pampen, brukar det heta. Elden slocknade. Och av kooperationens stolta ideal, går tillbaka till Rochdale och 1800-talet, blev en krass affärsrörelse vilken som helst. Lars-Erik Backman skrev en omtalad bok om ”Direktörskonsum”, den berättade en svart historia. Katarina skulle ha gråtit blod över förflackningen.

Häromdagen, när jag som vanligt handlade på Coop inne i Gallerian Nian, noterade jag till min bestörtning att det salufördes varor från Israel i grönsaksdisken. Det Israel som av synnerligen starka skäl borde bojkottas. Ockupanten och kolonisatören. Under en av mina resor på Västbanken besökte jag ett kooperativ som tillverkade olivolja och som varnade för att köpa frukt eller grönsaker från Israel. Det kan mycket väl vara producerat på bosättarmark. Ockuperat land. Efter att palestinier hänsynslöst fördrivits och berövats sitt levebröd.

När jag någon dag senare återvänder för ett fotobevis, är varorna bortplockade.

En av mina släktingar är hög chef inom Coop Mitt. Jag brukar då och då stöta ihop med honom på stan och växla några ord, minnas tillsammans det forna Sandviken. Nästa gång skall jag fråga honom hur han i herrans namn kunde ta in varor från förtryckarstaten. Skäms!

*

Läs mer: Fler krönikor och debattartiklar från Lasse Ekstrand