Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad tänker ni göra?

Annons

För en vecka sedan, fredagen den 29 maj, ställdes på ledarplats en fråga till landstingsledningen. Den var mycket enkel. Vad tänker ni göra nu?

Frågan ställdes med anledning av att landstingsbudgeten för andra gången i år är på väg att krascha. Ett nytt underskott, den här gången 80 miljoner kronor, ställer till det i räkenskaperna. Och nästa år ser det ännu mörkare ut. Då fattas det cirka 150 miljoner kronor.

Det här är välkända tongångar för länets skattebetalare. Lika välkända som de skattehöjningar som kommer slag i slag. Tre bara under 2000-talet. Och en fjärde på gång. Finanslandstingsrådet Ann-Margret Knapp, S, har ju som bekant redan flaggat för en höjning av landstingsskatten, oklart ännu så länge hur stor.

Den politiska landstingsledningen, som består av landstingsråden Ann-Margret Knapp, S, Björn Brink, C, och Maria Aspers, MP, sitter med tomma händer. De fick ett tjänstemannaförslag med strukturförändringar i vårdapparaten som på ett par års sikt skulle ha bringat landstingets finanser någorlunda i balans. Det grundläggande problemet är ju, och har en längre tid varit, att sjukvårdsorganisationen i länet är för stor för de skatteintäkter vi har.

Vi har helt enkelt inte råd med den vård landstinget försöker driva. Tjänstemannaförslaget, som presenterades av landstingsdirektör Svante Lönnbark, innebar nedskärningar i verksamheterna vid akutsjukhuset i Hudiksvall och Bollnäs. Helt nödvändiga åtgärder för att på sikt få landstingets ekonomi i balans.

Reaktionerna i Hälsingland blev, som väntat, våldsamma. I Hälsingland betraktas varje förändring i vården som en försämring, hur nödvändig den än är, och reaktionerna blir därefter. Historiskt har vi varit med om ett landstingsråd som, tillsammans med hustru och barn, mordhotats till den grad att han valde att avgå.

Bypolitiken segrar på helhetens bekostnad. Så också den här gången. Björn Brink behövde inte lyssna länge på reaktionerna från sitt hemlandskap innan han förklarade att Lönnbarks besparingsplan var ”politiskt ogenomförbar”.

Men har han något att erbjuda i stället?

Lönnbarks sparplan var fullt genomförbar. Det hade bara krävts politiker med lite kurage, politiker som inte låter sig skrämmas av reaktionerna från Hälsingland. Men i brist på sådana ställer vi än en gång frågan. Vad tänker ni göra? Rent konkret.

Väljarna, skattebetalarna, är trötta på att det enda konkreta som sker är att skatten höjs. De kräver en handlingskraftig politik där tydliga och radikala beslut verkligen leder till att landstingets kostym anpassas till den ekonomiska verkligheten.

Så vad tänker ni göra?

GD 5 JUNI 2009