Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väggmoral

/

I reportaget om Moderna museets nya utställning talar intendent Ulf Eriksson om trender och moden i de bilder vi omger oss med.

Annons

För 500 år sedan var övenskommelsen en annan.

I sommar visar Hälsinglands museum i Hudiksvall folkligt bonads- och väggmåleri från de tre stora områdena i Sverige som burit traditionen: Dalarna, Skåne/Halland, Hälsingland/Gästrikland. Utställningen heter Tro på bondevägg och visar en svindlande bildrikedom, inte minst från Hälsingland.

De äldsta fragmenten är från 1400-talet och man kan följa bildvärldarnas förändring och målarnas manér fram till 1800-talet. Jämfört med Dalarna och södra Sverige är den hälsingska bildvärlden påfallande outforskad. Många av målarna i det här området är fortfarande okända för oss. Väggmålningarna gav status, skönhet, men också en sorts moralisk resning åt gårdarna. Bilderna fanns för det mesta i herrstugan, där festerna, men också husförhören ägde rum. Här nedan böjer Maria knä på en herrstugevägg i Lia i Bjuråker.

En av de äldsta bonaderna i Tro på bondevägg är berättelsen om Ester. Den hittades i Alfta på 1964, Inte mindre än 80 kvadratmeter målad väv låg i en trossbotten, prydligt hopvikt. Alftafyndet anses som ett av Sveriges mest värdefulla bonadsfynd. I sekvenser får vi se berättelsen om Ester, som återfinns i Bibeln, men också hos Bellman.

Ester har gått till historien som den som räddade det judiska folket undan förföljelse, genom att bönfalla sin make, den persiske kungen om nåd. På bilden syns hennes fosterfar Mordokai in i slottet i triumf.

Det är ungefär vad man brukar berätta om Ester. Men minst lika viktig var nog den berättelse som föregick triumfen, alltså det som var själva anledningen till Esters nya position: Perserkungen hade haft ett upprörande bråk med sin första hustru, Vasti. Vasti hade vägrat uppträda på en av hans många långa fester, inför hans mäktiga vänner. De kungliga rådgivarna var övertygade om att hennes olydnad skulle sprida sig som en farsot till landets kvinnor, och uppmanade kungen att snarast driva Vasti från hus och hem. Vilket han gjorde. När han sedan ångrade sig var allt för sent. Det var då den unga, dokumenterat fogliga Ester, fördes in i hennes ställe. På bonaden böjer Ester ödmjukt knä framför sin nye man.

En bild säger mycket mer än tusen ord. Ibland berättar den om ett helt disciplineringssystem.

Annons