Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våldtäkt!

Annons

Flera skott avlossade mot huvudet, bröstet och underlivet. Det sistnämnda för att trasa sönder och skända, som för att begå slutgiltig våldtäkt. Hur tolka det annorlunda?
När det tillkännagavs att rättegången mot Anna Politkovskajas påstådda gärningsmän skulle tas om kunde man kanske hoppas på att Ryssland nästan 20 år efter Sovjetimperiets fall skulle försöka bli en rättsstat värd namnet.
Men dagarna innan en rapport från en regeringsoberoende människorättsorganisation ska offentliggöras om de icke avslutade bestialiteterna i det av väst skamligt bortglömda Tjetjenien, och där Putin pekas ut som huvudansvarig, förs Annas vän, medborgarrättskämpen Natalya Estemirova, som bedrivit research som redovisas i samma rapport, bort och avrättas kallblodigt med en serie skott. Hon hämtas upp utanför sitt hem, i öppet dagsljus. Vittnen ser henne kidnappas, hör henne ropa. En provokation och rå maktdemonstration så makalös att man nästan blir mållös. Och tydligare kan det inte bli: precis som på gamla Sovjetunionens tid gör man processen kort med dissidenter och samhällskritiker. Ingen skillnad.
Vem kan undgå att kväljas nästa gång man ser västeuropeiska statsmän le mot och skaka hand med förre KGB-chefen Putin eller någon av hans lydhundar? Två modiga kvinnor. Dödsföraktande modiga. Båda nu avrättade.