Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Var är barnperspektivet?

Annons

Aldrig tidigare har barnsjukvården drabbats så hårt av besparingar som nu. Jag upplever att det tidigare funnits ett outtalat kontrakt om att inte försämra för de mest utsatta medborgarna i vårt samhälle, de små och sjuka barnen. Det enda målet nu att SPARA PENGAR! Sparplanen inom barnkliniken i Gävle är att slå ihop all barnsjukvård till en avdelning för att kunna utnyttja all personal över hela kliniken.

Hur kan då Roger O Nilsson stå för sina ord i GD 20/3 där han påstår att ”barnen i Gävleborg kommer även i framtiden att få den vård de behöver, och vi kommer att ha kompetens att vårda nyfödda barn”?

Hur kan en ”gammal” psykiatrisjukskötare anse sig ha kunskapen att bedöma detta? Det är klart vi kommer att ha kompetens att vårda nyfödda barn men kommer vi att ha tillräcklig kompetens som är likvärdig med till exempel UAS och andra sjukhus i den storregion som är på gång?

All respekt för mina otroligt kompetenta kollegor runt om på barnkliniken. Alla gör ett toppenjobb och gör det just på grund av att de fått möjligheten att jobba med det som ligger dem varmast om hjärtat. Någon har en speciell plats i sitt hjärta för de nyfödda och sjuka, någon för de cancersjuka barnen och en annan för barn med diabetes. Det är just därför vi gör vårt jobb så bra! En sammanslagning av all barnsjukvård gör det omöjligt för personalen att behålla samma spetskompetens och drivkraft i sitt arbete.

För några år sedan slogs kvinno- och barnkliniken ihop i samma division men förblev separata kliniker. Tanken med divisionen var framför allt att neonatalsjukvården och BB/ förlossnings skulle komma närmare varandra i samarbetet med de små och sjuka barnen och deras föräldrar. För 10–15 år sedan separerade man, i stort sätt undantagslöst, mor och barn efter förlossningen i de fall barnet föddes för tidigt eller var sjukt och behövde vård på neonatalavdelning.

I dag vet vi bättre och försöker med alla medel att undvika dessa separationer och möjliggöra för båda föräldrarna att bo hos sitt barn. I nuläget försöker personalen på både BB, förlossning och neonatalavdelning samarbeta och hitta lösningar för att undvika separationer efter födseln.

Detta samarbete är väl utvecklat men begränsas i dagsläget av att vi inte får tillgång till gemensamma lokaler vilket innebär att vi inte kan erbjuda alla föräldrar och barn rätten att vara med varandra dygnet runt. En sammanslagning av de båda barnavdelningarna är ett steg i helt fel riktning.

På i stort sett alla andra barnkliniker i Sverige står samvård av föräldrar och barn högst upp på prioriteringslistan men inte här i Gävle. Vem skulle komma på tanken att lägga in en treåring med ett brutet ben på sjukhus och sedan informera föräldrarna om att de får sova hemma och komma tillbaka i morgon? Varför är detta okej när det gäller nyfödda barn?

Ett otal vetenskapliga studier visar att separation mellan mamma och barn i nyföddhetsperioden har många negativa konsekvenser, både på kort och på lång sikt.

Större risk för förlossningsdepression hos mamman, risk för försenad och/ eller störd anknytning mellan förälder och barn, lägre amningsfrekvens med mera. De positiva effekterna med närheten mellan mor och barn (gärna hud-mot-hudkontakt) i nyföddhetsperioden är lyckligtvis många: barnet lär sig amma fortare och ammas längre, snabbare tillfrisknande för både mor och barn, kortare vårdtider, bättre matsmältning och snabbare tillväxt för barnet.

Närhet i nyföddhetsperioden motverkar också potentiella riskfaktorer för känslomässiga störningar hos barnet senare i livet. I allt detta kan man samhällsekonomiska vinster, men det är så klart inget man tar med i de kortsiktiga sparplaner landstinget tar till i sådana här lägen.

FN:s barnkonvention deklarerar att alla barn har samma rättigheter och lika värde, barn skall inte skiljas från sina föräldrar mot deras vilja utom i del fall då behöriga myndigheter finner ett åtskiljande nödvändigt för barnets bästa.

WHO anser att en av de viktigaste uppgifterna för att främja den psykiska hälsan i världen är att arbeta med de små barnen och deras föräldrar.

I hälso- och sjukvårdslagen står följande: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Dessa viktiga dokument står som sagt till grund för den vård vi ger våra yngsta medborgare. Har man nu helt glömt bort dessa och är det i så fall försvarbart?

Magdalena Selnes, barnmorska,

avd 107 A, Gävle sjukhus

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare