Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Var modig

Annons

ilka är det som ska vara vara modiga, ha civilkurage, om inte äldre människor. Ska generationerna knytas ihop och ska de yngre få klart för sig hur historien fungerar i praktiken måste naturligtvis de som levat sig igenom decennier i med- och motgång tala om vilka erfarenheter de fått och hur de tolkar dem.

Jag tänker just nu på hur barn vanvårdas på sina håll utan att någon har sagt någonting och utan att sociala myndigheter haft någon som helst koll. En 15-årig flicka tog livet av sig trots att alla tecken visade att hon var starkt i farozonen. I dagarna har berättats om en 13-åring flicka som tog livet av sig sedan hon mobbats på det hem där hon bodde och också utsatts för sexuellt våld. Personalen på hemmet brydde sig inte trots de klara signalerna och bevisen. Ingen tycks ha brytt sig.

Tre små pojkar som mist sina mamma bodde i ett familjehem under bedrövliga förhållanden och straffades hårt för förseelser. Hade ingen anat någonting? Jo, folk i närheten hade ju sett hur pojkarna fick gå till skolan i smällkalla vintern i sommarskor och jo, nog hade man väl anat att allt inte stod rätt till men?

Kristdemokraterna har gjort politik av civilkuraget och menar att alla har plikt att ingripa när någonting sker om det kan göras utan alltför stor personlig risk. Jag gillar den inställningen.

Överallt finns det fegisar som är rädda för chefer av olika slag och som helst kryper ner i skydd när de egentligen borde ställa sig upp och säga ifrån. I arbetslivet kan det förstås vara besvärlig att vara modig men så fegt som det är i dag är oanständigt. Jag är journalist och vet hur folk slingrar sig när sanningen ska fram!

Äldre däremot har inga chefer, pensionen kommer automatiskt, och vi bör ju kunna agera fränt om andra saker än pensionsorättvisor för att skydda dem som råkar illa ut. Främst barn! Och för att tala om för de yngre att så här är vår gammaldags moral om rätt och rättvisa.

Att bli äldre är inte detsamma som att slå sig ner i soffan, dra en suck av lättnad och säga att nu har jag gjort mitt, nu får andra ta över. Nej, det är att bevaka att ett gott arv går vidare.