Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vargen kommer till Färnebo

ÖSTERFÄRNEBOI dag finns i Sverige och Norge runt 100 vargar och tillväxten ligger på något över 20 procent. Det berättade vargforskaren Jens Carlsson när han beskrev lite av den svenska vargforskningen för jägare och vargintresserade i Österfärnebo Bygdegård.

Annons
Sammanlagt hade ett 70-tal personer kommit. En sak som Jens Carlsson lovade nästan säkert är att även de boende i Österfärneboområdet kommer att få lära sig leva med varg.
Från att tidigare ha försökt hålla kontroll på varje enskild varg för att följa stammens utveckling koncentreras nu uppföljningen på de föryngringar som sker. Och de ökar i antal.
- De två senaste åren har vi haft tio föryngringar, men allt tyder på elva till tretton föryngringar i år, påpekade han.
Huvudområdet för varg är fortsatt Värmland och Dalarna, men en spridning sker söderut och österut. Fast området i Västra Svealand är mindre lämpligt vargområde så det troligaste är att vargen i stället etablerar sig mer österut. Den terrängtyp som vargen föredrar är den småbrutna marken.

Varg och hund
Jens Carlsson beskrev i detalj hur man enklast kan skilja mellan hund och varg, vilket inte är så lätt alla gånger.
Antalet felrapporter är stort.
- Samtidigt är vår varg mycket enhetlig i sin färgteckning, en effekt av att de alla är nära släkt, framhöll han.
Kännetecken är den svarta tjocka svansspetsen och svarta violfläcken, en fläck en bit ner på svansen vid violkörteln. Huvudet har ett vitt fält på kinderna och runt munnen, men det vita når aldrig upp över ögonen. Kroppen är rödgul med svart ryggsida som ofta bildar en skarp kant mot det ljusare och bringan är vit.
Undersökningar av de svenska vargarna visar att de alla kommer österifrån och är nära släkt. Ändå finns inga tecken på negativa effekter från inavel i dag vilket inte minst de stora kullarna pekar på.
- Samtidigt finns en risk med så liten variation eftersom de kan ha anlag som gör dem känsliga för någon sjukdom som valpsjuka eller parvovirus och ett sjukdomsutbrott kan drabba stammen mycket hårt, påpekade han.

Risk för jakthundar
Jakt med hund i vargtrakter upplevs av jägarna som ett påtagligt riskmoment för hunden. Ett stort antal jakthundar har också fallit offer eller skadats av varg. Nu arbetar forskarna för att utreda varför hundarna råkar illa ut. Försök som genomförts pekar på att vargen inte dras till hundskall utan det är andra faktorer som inverkar. Jens Carlsson pekade på fyra tänkbara orsaker:
o Vargen söker upp hunden utifrån vittring eller spår.
o Hunden söker upp vargen utifrån vittring eller spår.
o Hund och varg möts vid ett av vargen slaget byte.
o Hund och varg möts av en slump.
Forskarna har på senare tid påbörjat försök som visar att vissa hundar direkt tar sig an ett färskt vargspår, andra däremot är ointresserade. Men ingen hund har skyggat för vargspåret.
- Av de 15 hundar vi testat gick hälften aktivt på vargspåret, men vi måste testa många fler hundar för att få säkra uppgifter, betonade han.
När det gäller varg i landet så förutspådde Jens Carlsson att acceptansen kommer att öka. Vi har i dag över 1 000 björnar och ännu fler lodjur och det går bra.
- En ökande vargstam och reglerad jakt på varg kommer säkert att också göra vargen accepterad av allt fler, påpekade han.
ULF GRANSTRÖM