Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem bryr sig om en gammal DJ?

Annons

Jag läser om den DJ reunion som ska äga rum på Heartbreak om två veckor. Powermix Production hette det nätverk av DJ:s som hägrade i Gävle och Sandviken under 1980- och 90-talet. På bilden syns ett gäng 40-åriga gubbar, ivern lyser i deras ögon och de ser omåttligt lyckliga över att få komma tillbaka till Gävle och spela skivor igen.

Gänget består av åtta män, så klart. Naturligtvis var det inte en enda tjej som var med och styrde under deras era. Fast så är det ju fortfarande, kolla bara på den klubb- och DJ-klan som står för dansglädjen i Gävle i dag. Särskilt många tjejer är det ju inte. Men det har jag redan predikat om i mina krönikor, så det skippar jag den här gången.

Jag tänker i stället ge mig in på den här reunion-grejen. Att för en kväll återuppliva något som en gång var en succé. Att rida på en för länge sedan utdöd våg och hoppas på att kraften och viljan fortfarande finnas kvar.

Men finns det någon kvar, någon i dessa gubbars ålder som fortfarande är fascinerade av deras snurrande vinylskivor och som ser något slags status i att vara just DJ? För på deras tid var det så, ett högst attraktivt jobb och en DJ var omåttligt åtråvärd.

Sorry, men ni kommer att bli besvikna om ni tror att det fortfarande är på det viset. Om ni hatar uttryck som ”spela något bra” så kan jag dessvärre informera er om att den repliken är stående än i dag. Och motfrågan ”vad tycker du är bra då?” kan sällan besvaras med annat än ”men nånting bra bara”.

Så, där vid DJ-båset känner jag mig inte särskilt åtråvärd genom den torftiga kommunikation som äger rum. De glada dansanta människorna är sällan de som kommer fram och säger något. Tråkigt nog.

Men på något sätt, trots min hittills bittra framfart, så måste jag ändå erkänna att det har väckts en liten tanke genom denna stundade reunion. (Jag har aldrig utgett mig för att vara konsekvent.) Så jag ser framför mig hur jag, David Lehnberg och Jimmy Jönsson kommer tillbaka till Gävle om 15 år och intar våra nuvarande klubbställen. För vi vill ju aldrig sluta att spela skivor, så jag skulle bli oerhört förbannad om någon ung krönikör kallade oss för gamlingar bara för att vi är 40 år och fortfarande brinner för musik.

Och jag förväntar mig att alla ni som just nu gör våra klubbar till fantastiska kvällar, att ni ska ta emot oss med öppna armar och låta oss skena tillbaka till glädjen i början av 2000-talet.

Så, kära Powermix Production, jag hoppas att ni kommer att få en alldeles strålande kväll i Gävle, som får er att fortsätta tro på vilket fantastiskt jobb det är att få spela musik för människor. Jag kommer tyvärr inte att kunna närvara vid er

tillställning, jag har fullt upp med att spela skivor på min egen klubb.

MARIE BJÖRK