Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem ska peta i maten?

Jätteläsken förbjuds i New York, meddelade stadens borgmästare häromveckan. Vill man ha riktigt mycket sockrat bubbelvatten får man framöver köpa två pappmuggar, eller gå till ett av de många ställen som erbjuder fri påfyllning.

USA har en helt annan läskkultur än vad exempelvis Sverige har. Kranvattnet smakar klor vilket gör att många är hänvisade till köpta drycker. Då blir steget mellan vatten och läsk betydligt kortare.

Att staten inte ska reglera vilka förpackningsstorlekar som byter ägare på en fri marknad kan tyckas uppenbart. Det bör stå var och en fritt att välja sin livsstil, även om den inkluderar dåliga matvanor.

Kan beslutet få goda effekter? Ja, det är inte osannolikt. Vi anpassar i viss mån aptiten efter förpackningsstorleken. Lägg maten på en mindre tallrik är ett klassiskt tips till den som önskar minska lite på midjemåttet. Det är dock inte ett tillräckligt skäl till förbud mot stora pappmuggar.

Från europeiskt håll är det lätt att vara självgod, att tala om medelhavsmat eller sunda nordiska matvanor. Men sanningen är ju att även vi har skäl att se över kosten. Också här har normalflaskan läsk blivit större, liksom godispåsen. Och visst har också vi svenskar viktproblem, faktiska eller upplevda. Annars hade vi knappast köpt hyllmeter av hälsotidningar och bantningsböcker varje år. Den bransch som säljer på oss olika slags näringspulver, att blanda med vatten och äta i stället för mat, tjänar grova pengar.

Staten bör inte reglera vad vuxna människor äter. Problemet är att den delvis gör det i dag.

De europeiska jordbrukssubventionerna styr priset på vissa livsmedel. De statliga kostråden påverkar dessutom vilken mat som serveras på skolor och förskolor. Vissa barn äter både frukost, lunch och mellanmål i skolan på vardagar, vilket påverkar smak och kostvanor, som sitter i långt efter skoltiden.

Svenskar struntar i hög utsträckning i nyckelhålsmärkningen numera. Vi läser själva på innehållsdeklarationen i stället, om vi alls kontrollerar matens näringsinnehåll. De statliga kostråden upplevs som föråldrade. Vi skämtar om det gamla rådet att äta sex till åtta skivor bröd. Folkhälsoministern följer den populära GI-dieten, och vi väljer – i strid med statliga rekommendationer – riktigt smör framför lättmargariner.

Sverige står inte på randen av någon extrem fetmaepidemi. Men det kan vara vettigt att stämma i bäcken. Börja med skol- och förskolematen. Rensa ut smaktillsatser och snabba kolhydrater. Lyssna på barnen: äter de hellre morötterna i stavform än rårivna? Lägg grunden för sunda vanor i stället för att moralisera över vuxnas läskdrickande.

Ida Thulin, GD