Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi schackrar inte med yttrandefriheten

Annons

Vi föreställer oss några fiktiva men ändå tänkbara scenarier.

Att Gävle konstcentrum planerar höstens utställningar med en verkligt betydelsefull och kontroversiell konstnär.

Att Gävle konserthus kommer att ha en föreställning med en stå upp-komiker som svingar åt höger och vänster, uppåt och nedåt. En som gjort sig känd för att driva med religionen.

Att Folkbiblioteket i Sandviken planerar in en diskussionskväll om yttrandefrihet i Ljushallen.

Men så händer ännu ett terrordåd, denna gång kanske rent av i Sverige, och rädslan sprider sig. Vad händer om vi bjuder in den här personen? Kommunens säkerhetsavdelning tillfrågas och konstaterar att det finns en hotbild. Polisen konstaterar detsamma och noterar att utställningen ska ske men några extra insatser ska inte ske. I så fall får arrangörerna själva ordna med extra säkerhetsinsatser.

Programmen görs om, konstnären byts ut, konserthuset ändrar sitt program och i Ljusallen i Sandviken stryks diskussionskvällen ur programmet. Detta är inget som skett men som skulle kunna göra det. En del i terrorns strategi är ju att få oss att begränsa oss, att skrämma till tystnad.

Självcensur är en av de självklara konsekvenserna som kan komma ur terrorn som vi ser i Europa. Nu senaste i Köpenhamn.

Det är inte mer än en månad sedan en hel värld chockades av massakern på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris och nu: ett förmodat terrorattentat mot ett möte i Köpenhamn – "Konst, blasfemi och yttrandefrihet" i kulturhuset Krudttønden – där den svenske konstnären Lars Vilks var talare. Han klarade sig men två personer dog, flera poliser skadades och i efterspelet och den största polisinsatsen i modern tid i Köpenhamn ska gärningsmannen ha dödats.

De närmaste dagarna kommer att ge oss mer svar, i nuläget vet vi inte mycket om attentatet eller gärningsmannen. Men den danska polisen har tydligt sagt att man utgår ifrån att attentatet riktades mot Lars Vilks. Om så är fallet är det inte överraskande då Vilks alltsedan han skapade "Muhammed som rondellhund” 2007 har levt under dödshot.

Det är enkelt att en sådan här gång hänfalla till plakatpolitik. "Vi måste stå upp för yttrandefriheten", "Vi kan aldrig acceptera att vår demokrati attackeras", "Låt er aldrig tystas". "Je suis Charlie...".

Allt detta är sant och visst kan det i demonstrationer och gememsamma manifestationer skicka tydliga signaler och stärka vår egen övertygelse. Men när det kommer till kritan finns det på konstmuseer, bibliotek och tidningsredaktioner runt om i världen en massa vanliga människor som har familj och vänner och som känner rädsla och obehag.

För alla dessa människors skull är det viktigt att samhället är tydligare än någonsin förr. Och det också i konkret handling. Människor som hotas ska få skydd. En konstutställning får aldrig stängas på grund av hot, tvärtom ska den då med självklarhet få stöd från samhället för att kunna genomföras.

Budskapet ska vara kristallklart: här är det självklart att få måla en tavla, hålla en konsert, prata på ett möte, skriva en text. Det får aldrig finnas minsta tvekan om att allt detta ska kunna ske. Yttrandefriheten är det absoluta grundfundamentet i demokratin. Det är ingenting vi schackrar med.