Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vibrera dig i form

/
  • En av de värsta övningarna, här fick magmusklerna verkligen känna på att de fanns.
  • Den klassiska plankan. Dryg och jobbig som den är när man står stilla, här skulle vi pendla med benen samtidigt.

Första gången man använde tekniken var på 70-talet. Då av kosmonauter som snabbt behövde bli starkare i skelett och i muskler efter månader i tyngdlöshet. I dag används det som vanlig träning men vi tyckte att vibrationsträning lät så konstigt att det var ett måste att prova på.

Annons

Ärligt talat så trodde jag faktiskt att jag skulle komma lindrigt undan denna gång. Jag hade föreställt mig vibrationsträning som väldigt statisk och hur svårt och jobbigt kunde det vara att stå på en vibrerande platta?

Men det fick jag äta upp. Tuffare och intensivare halvtimme än det här har jag nog aldrig upplevt. Positivt var att i de leder som jag kan få lite ont i när jag tränar hårt och intensivt, kände jag ingenting. Ja, mer än träningsvärken som kom redan några timmar efter.

På V. I. B på Söder har den före detta Brynässpelaren Jocke Lundström ett gym som är baserat på vibrationsträning. Nu är det så att träningen är mer statisk när man gör den själv men eftersom jag provade på ett gruppass så var det hopp, utfall och andra konstiga övningar som gällde. Inte nog med det, allt skulle göras på eller med hjälp av en stor vibrationsplatta.

Alla övningar var 40 sekunder långa och maskinens vibrationer var inställda på 40 hertz. Det var allt från armhävningar då händerna var på vibrationsplattan och fötterna på en stepplatta till magövningar med en pilatesboll som skulle lyftas med benen upp och ner, sittandes på plattan.

När jag första gången tryckte igång vibrationerna så skakade allt runt omkring mig, men jag vande mig ganska snart.

Efter att vi hade hoppat från ena sidan till den andra på plattan så berättade Jocke Lundgren att vi skulle göra utfall med benen. Det ena benet stod på plattan medan det andra var nedanför böjt på knä. Sen skulle vi hoppa upp och byta ben för att sedan gå ner på knä igen. Efter tre hopp tittar jag på min fotograf Gun och mina ögon visade tydligt skräcken.

– Är det jobbigt? Frågar hon. För det ser inte alls jobbigt ut, fortsätter Gun.

Jag kan konstatera att det var jobbigt. Jävulusiskt jobbigt. En tröst var att det 30 minuter långa passet gick fort.

På maskinen som styr vibrationsplattan finna det tre knappar utspridda som sätter igång ett intervall på 40 sekunders vibrerande. Ett tryck för varje övning.

Det var väldigt smart att hur man än stod eller låg på den där plattan så fanns det alltid startknappen nära till hands och därmed fanns inga chanser att mygla bort någon sekund på att komma tillrätta efter man tryckt på sin knapp.

Jag måste säga att vibrationsträningen var smått förvirrande men det hade nog mest att göra med min ovana, efter ett par gånger är det nog lättare.

Stämningen på V. I. B var god, alla var trevliga och verkade känna varandra rätt väl. Skulle jag börja träna där i dag hade jag frågat efter ett nybörjarpass där alla börjar på samma nivå. Jag skulle nog inte välja att bara träna vibrationsträning, det skulle bli för enformigt för mig, men någon gång då och då kan det nog bli att jag vibrerar mig i form.

Mer läsning

Annons