Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vidundret - Vad döljer sig under ytan?

Annons

- Det är jag som är monstret, sjunger Freddie Wadling på ett album från 2005.

- I mig finns vidundret, ropar jämtländska Storsjön.

Hoverberg har 159 invånare och på färjan Hymer, som gick mellan Rödön och Frösön innan bron byggdes, samlas mer än 190 personer. Det är utsålt denna premiärkväll 4 augusti och scenen, färjans golv, är upplyst av den största strålkastare en teater någonsin haft: solen.

Berättelsen vi får oss till livs utspelas i mitten av 1800-talet och hotande industrialister försöker med alla medel ta över den lilla jämtländska by. De är ute efter mineral och det är svårt att inte tänka på Oviksfjällen, där striden just nu är rätt så het mellan de som vill och de som inte vill bryta uran.

Manuset till pjäsen är skrivet med viss påverkan från Aksel Lindströms roman om Storsjöodjuret, (Vidundret" 1956) av Åsa Ekberg Kentros och Ove Wall, verksam som journalist i Gävle och för regin står Olle Törnqvist som vi så ofta utmanats av på Gävles scener. Ensemblen är en blandning av amatörer och professionella och regissör Törnqvist har verkligen lyckats balansera det hela så att vi får en mycket fin föreställning oss till livs.

Musiken av Jens Comén är mycket lyhört komponerad och mycket skickligt framförd av de fem musikanterna.

Vidundret, ja. Finns det i Storsjön eller finns det i kantorn från Sundsvall, eller i de där tre som vill ta över byn och gräva fram mineralerna? Eller är det möjligen brännvinet? Eller är det luffaren Jonas som får oss att förstå att vidundret finns i oss alla om vi inte passar oss? Hur var det Freddie Wadling sjöng nu igen: Det är jag som är monstret.

Bengt Söderhäll