Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vilken fantastisk drömdebut!

Annons

Hon är 26 år och kommer från Gävle. 2007 började hon på Konstskolan i Gävle. Året därpå hoppade hon av och började på konstskolan Idun Lovén i Årsta i Stockholm. När hon gick där sökte hon till Mejan, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, den mest exklusiva och meriterande av konstutbildningar i Sverige – och kom in!

Hon var med på Länskonsten i fjol, som konstskolans stipendiat, men förunderligt nog har hon inte haft någon separatutställning förrän nu. Den sker på Kulturkiosken på Nygatan i Gävle med vernissage i dag, tisdag.

Och vilken debut Therese Parner gör!

Som gammal ärrad recensent kan jag intyga att man inte så ofta får vara med om sådana här saker. Att få se ett så tidigt, skickligt konstnärskap slå igenom redan i debuten. Här finns ingen tvekan, inget sökande för sökandets egen skull. Här finns redan en klar, originell profil. En tydlig vilja. Något färdigt och spännande att bygga vidare på.

Så mycket är ”konstigt” i konstvärlden i dag. Man kan se en begåvning spira i enskildheter, men ytterst sällan i en helhet som i Therese Parners fall. Enstaka verk kan var utmärkta, men vart tog tanken vägen? I stället för en stark vision en osäkerhet. Visst bra, men...

Hos Therese Parner, mina damer och herrar, finns inga men. Bara en bergfast tro på att gestaltningen håller. Att idéerna är med, och känslorna på plats. Sällan har jag varit så säker på kvaliteten när jag sett en utställning. Den känns av redan i maggropen, och den försvinner inte när hjärnan börjar analysera.

Det är lysande, intressant och spännande. Det är en utmanande konst, men så självfallen att den inte provocerar. De världar som bjuds här är inte insmickrande, snarare skrämmande, men ofta nog också humoristiska och det kan till och med skimra vackert om vissa verk.

Therese Parner är inspirerad av drömmar och fantasier, det syns på en gång. I drömmen kan allt hända, kan vi förvandlas till vad som helst. Fantasin ”bättrar” på, fantasin och drömmen tar med oss på en resa och bejakar vi den kan vi hamna var som helst. Till ”farliga” utkantsområden, ut i marginalerna där djur och människa möts, där kön och identitet tävlar om uppmärksamheten.

Men drömmen får inte bli formlös, vag och undanglidande. Drömmen, närd av fantasin måste ha stadga, mål och mening. Skapandet ger denna stadga. Den konstnärliga visionen ser till att hålla den ren, hel och levande, ja lite ”oren” också, lite solkig med revor.

Drömmar och fantasier styrs inte av det kontrollerade, eller perfekta.

Däremot kan utförandet vara skickligt, konsthantverk på hög nivå. Elegans i finishen finns i rikt mått hos Therese Parner.

Ta hennes ”En anan art”, hon kallar den själv för ”dvärgen, en litet svart man, mycket äldre än vad kroppen vill säga, med porslinsblå ögon (i lera, sen målade) Mellan bensen lyser könet fram i rött i målad lera. Hela gestalten sittande på golvet, men näven knuten som till slag – han har nog onda avsikter – är i tovad ull på en stomme av frigolit. En skrämmande fantasigestalt, men så han berör!

Suggan med sina trötta, uttrycksfulla ögon som går under namnet ”Amman”, också i frigolit, har hur många spenar som helst. Inte undra på den tröttheten!

”Geten” i papier maché är en ”Syndabock” på ett podium. På ett foto har fantasin och drömmen fört syndabocken vidare och fått en kvinnas kropp. Sällsamt!

I gips står på golvet ett gäng ”Papperslösa”. Råttor med stora öron., vana att lyssna, kanske.

”Efterlängtad men oönskad” är en liten baby på golvet som fått konstnärens mun avgjuten. Tre systrar i gips har fått dubbla ansikten som ett slags siamesiska tvillingar. Märkliga alla.

Och så i det inre rummet installationen som gett utställningen dess namn, ”Konsten att roa sig själv”. En figur i vitmålad papier maché på ett bord. Snett avsågade stolar, på en stol en spikmatta. Drömmar som tar överhanden, så elegant utfört, så glänsande snyggt.

Och så fruktansvärt. Gruvligt skönt, som hela utställningen,