Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vilken lysande begåvning!

Anna-Klara Molin är inte en konstnär i traditionell bemärkelse. Mer än halvvägs in i sitt fotoprojekt, Its my mobil life, fanns inte ens tanken på att resultatet skulle komma att ställas ut.

Annons

Idén formades först hos Jonas Westlund och Weronika Bela, som numera driver Galleri Lars Palm, i och med att de båda gillade Molins foton. Och gillar vi det, så ställer vi ut det konstaterade Westlund, och svårare än så behöver det inte vara. Har man öga för kvalitet, vilket båda galleristerna har, så är det en alldeles ypperlig urvalsprincip.
Molins kamera, en sketen mobilkamera, befinner sig kvalitetsmässigt på nivå med en gammal leksakskamera, med markant ljusläckage och nyckfullt resultat. Vissa bilder har förhållandevis fin skärpa, medan andra är korniga och färgflammiga. Det oberäkneliga är så klart också charmen, och det känns på något sätt befriande att man inte alltid kan lita på tekniken och att en digital kamera alltid ska leverera perfekta bilder.
Fotografierna är tagna under ungefär ett års tid, och Molin har haft kameran i ständig beredskap, vilket också resulterat i den svengelska titeln på utställningen, som för övrigt är den bästa utställningstiteln på länge. Förutom tvetydigheten gällande ordet mobil, både telefon och rörlighet, så kan det också tolkas som om Molin varit i dess tjänst, som om den (mobilen) under loppet av ett år kommit att dominera.
Motiven varierar mellan allt från festande kompisar på köksgolvet och halvätna frukostmackor, till husdjur och landskapsbilder. Den stora variationen bidrar till en starkt dokumentär känsla, det mesta man stöter på i livet finns representerat. Urvalet hade kunnat vara aningen mindre, men inte för att något är överflödigt, utan bara för att man blir rädd för att missa något.
En stor fördel med att fotografera med mobilkamera är att det avdramatiserar själva fotoögonblicket. Inte en enda bild känns onaturlig eller planerad, och som betraktare får man en känsla av direktkontakt med objekten, som inte hade kunnat uppnås på samma effektiva sätt med en systemkamera.
Anna-Klara Molin är född 1986. Hon har ingen fotoutbildning och detta är hennes första utställning. Vilken lysande begåvning!
Tina Hemmingsson