Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill visa ut fyra barn...

Annons

Migrationsverket, som enligt egen utsago alltid sätter barnens bästa främst, har nu i ett beslut som inte går att överklaga, bestämt at fyra barn i Söderhamn ska utvisas till Serbien. De fyra barnen är mellan sex och fjorton år gamla. De är dessutom romer. Deras juridiska ombud menar nu att de utvisas till en tillvaro som gatubarn i Serbien.

Bakgrunden är plågsamt tragisk. Barnens mamma har dömts till åtta års fängelse för att ha dödat barnens pappa. Barnen är i dag fosterhemsplacerade hos släktingar i ett annat län, en placering som uppges fungera mycket bra. Två av dem är födda i Sverige, de andra två kom hit när de bara var några år gamla.

Barnen uppges ha god kontakt med sin mamma i fängelset. De får göra regelbundna besök och så småningom kommer mamman att får permissioner, med tiden allt fler och längre. Det finns alltså fortfarande familjeband.

Migrationsverkets beslut att utvisa barnen till Serbien, ett land som två av dem aldrig besökt och de övriga inte har några minnen från, förefaller vara en sådant där fyrkantigt myndighetsbeslut som snart sagt bara Migrationsverket är kapabelt till.

Söderhamns kommun har också tagit ställning för barnen och i ett yttrande till Migrationsverket ansett att en utvisning inte är förenligt med barnens bästa. Nej, det är det sannerligen inte. Det är svårt, omöjligt, att förstå hur myndigheten resonerar när man beslutar att utvisa barn till en en oviss tillvaro i ett främmande land.

Det är ju alldeles självklart att barnen tar skada, stor skada, av att utvisas till ett främmande land och där lämnas åt sitt öde.

Barnens juridiska ombud Gunilla von Wachenfeldt har nu vänt sig till Europadomstolen, som kan begära att utvisningsbeslutet inte verkställs innan domstolen tagit ställning. Hon bedömer chanserna som goda...

Nu vaknar också Migrationsverket och beslutar på eget initiativ att se över ärendet ännu en gång. Efter att alltså två gånger ha avslagit von Wachenfeldts begäran om verkställighetshinder för att utvisa barnen ensamma.

”I sådana här ärenden sätter vi alltid barnens bästa främst”, säger Mikael Persson, chef för förvaltningsprocessenheten vid Migrationsverket i Malmö. Alltid? Hittills har ju respekten för barnens bästa varit obefintlig hos Migrationsverket. Den omvändning som vi nu ser verkar vara den som brukar ske under galgen.

Hade Migrationsverket alltid satt barnens bästa främst hade aldrig den här olustiga situationen uppstått. Nu får man hoppas att allt till slut reder upp sig och barnen får stanna. För det kan väl inte vara så att Migrationsverket granskar fallet ännu en gång bara för att komma fram till resultatet att barnens bästa är att skickas till Serbien?