Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vissla inte – du kan reta gruvfrun

Mitt inne i Storberget är det kallt, mörkt och fuktigt. Hit når aldrig solens varma strålar. Isen som bildas under vinterhalvåret i de vattenfyllda gruvbrotten, ligger kvar långt in på sommaren. Ett faktum som bara beror på den låga temperaturen hävdar många. Andra menar att gruvfrun har ett finger med i spelet.

Annons

– 4,5 grader. Det är ändå hyfsat, säger Tommy Nielsen efter att ha torkat av kondensdropparna på termometern i den drygt 200 år gamla gruvgången.

Glödlamporna längs den uppmonterade elkabeln gör allt de kan för att lysa upp det mörka bergsvalvet. Det droppar från taket och kylan biter sig in under kläderna.

Som informationssamordnare vid Hofors kommun har Tommy Nielsen gått i den så kallade stollgången många gånger och vet att temperaturen kan skifta från dag till dag.

– Som varmast är det runt tio grader. När vintern kommer fryser det på, men med fördröjning, säger Tommy Nielsen.

I en vanlig gruva ligger tempen vanligtvis stadigt på ungefär sju grader. Men i Storberget varierar temperaturen med årstiderna, då varma och kallar vindar letar in genom det öppna dagbrottet på bergets topp. Den horisontella gruvgången, som möter dagbrottet på 45 meters djup, blir som ett stort ventilationsrör när luften tar sig igenom och ut ur stollgångsöppningen vid bergets fot.

Nästan tio hela år tog det för gruvarbetarna att med tillmakningseldar spränga ut den 265 meter långa gruvgången i slutet på 1700-talet.

– Den var en förutsättning för att malmbrytningen skulle kunna fortsätta. Genom den kunde dagbrotten vattendräneras och man fick en ny utfordringsväg för malmen, säger Tommy Nielsen och fortsätter vandra i gången mot dagbrottet.

Där framme i det urgröpta bergrummet skapar ljuset en magisk stämning. Ljusstrålarna som letar sig ned från bergstoppen, där malmbrytningen en gång startade, bildar dimridåer tillsammans med gruvhålets höga luftfuktighet. Som i en saga.

– Sägnen säger att det bor en gruvfru här som kan hjälpa eller stjälpa gruvans besökare. Genom att knacka i berget kan hon varna om ras är på gång. Men hon hjälper bara dem som visar henne respekt. Till exempel ska man inte skrika eller vissla inne i gruvan, för då retar man upp henne, säger Tommy Nielsen.

Lite längre bort i ett av de vattenfyllda gruvrummen ligger isen kvar från i vintras. Den vittnar om att solljuset från ovan inte bidrar med särkilt mycket värme.

– Den brukar inte släppa förrän in i mitten på augusti. Och snön som kommer in genom dagbrottets öppning ligger ofta kvar fram in i maj. I gångarna mellan gruvhålen bildas stora istappar och fantastiska isskulpturer, säger Tommy Nielsen.

Det djupaste gruvhålet går ned till 119 meter, mätt från Storbergets topp. En becksvart avgrund kan skymtas där framme och av det porlande ljudet att döma är även detta gruvhål delvis fyllt av vatten.

– Troligtvis finns det sprickor i berget där vattnet kan smita iväg, för vi har aldrig behövt stänga eller pumpa ur. När det har regnat mycket bildas småpölar i stållgången, men det är allt, säger Tommy Nielsen.

Inom räckhåll finns den nybyggda trappan som leder upp till bergstoppen. De över 200 trappstegen kräver sin kondition och för varje platå som bestigs ökar temperaturen lite grann.

Väl där uppe är temperaturen åter dryga 22 grader. Den färgglada naturen med sina hallon, smultron och blåbär skapar än mer kontrast mot det mörka gruvschaktet.

Kanske en och annan besökare vågar sig på att provsmaka bären.

– Vad jag har hört så är gruvfun bara verksam inne i själva gruvan, säger Tommy Nielsen och skrattar.