Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett rum med utsikt

/

Hon har skapat en ny superhjälte. Men egentligen är det hon som är den riktiga hjälten. Ung, tuff och inte rädd för att ta för sig, eller för att prova en annan väg. Hon är bara 32 och redan mitt uppe i en strålande karriär. En fantastisk förebild för unga tjejer.

Annons
Diana Uppman från Gävle är idégivaren till "Room Service". Inredningsprogrammet på den lilla kanalen, som blivit en succé och kommit ikapp "Äntligen hemmas" höga tittarsiffror.
- Jag undrade varför det var en snickare som målade i teve och bestämde mig för att försöka skapa en kändismålare, berättar Diana.
Till vardags är hon marknads- och kommunikationschef hos Målaremästarna i Stockholm och med i Färgdepartementet, där hon försöker få folk att tänka mer på färgerna i sin omgivning.
- Och nu har det blivit så. Johnnie får ännu fler beundrarbrev än Mattias och han har en seriefigur "Johnnie Starpainter" uppkallad efter sig. Jodå, fortsätter Diana med ett leende, visst blir Mattias lite sur ibland.

Men killarna vet naturligtvis att de inte hade lyckats lika bra utan varandra. De har blivit ett charmigt radarpar i rutan, som ständigt gnabbas och gärna tar en fikapaus. I början var det både tittare och branschfolk som klagade på det. Men numera uppskattas deras avspända stil, eftersom de har bevisat att de är professionella.
Och Diana som alltid längtar efter något nytt har fortsatt att utveckla programidén. Till våren blir avsnitten förlängda till en timme per gång. Då kommer Johnnie och Mattias att inreda personligt hos utlandssvenskar. De har sökt sig till kulturellt intressanta städer som Miami, Dublin och Berlin. Det säljande konceptet med respekt för den boendes personlighet framför aktuella trender kommer att vara kvar.
En tidig aha-upplevelse fick Diana när hon jobbade som lärarvikarie på Sofiedalsskolan i Valbo. Då insåg hon hur viktigt det är att kombinera professionalitet med ödmjukhet.
- Jag undervisade i teknik, kemi, biologi och fysik och upptäckte att de som kom tidigast till mina lektioner ofta var stökiga på andra. Det lärde mig att respektera människors olika intressen.
På gymnasiet läste hon fyraårig teknisk, kemigrenen på Polhem. Drömmen var att göra mediciner, men när Diana fick klart för sig att det skulle innebära en del djurförsök kom drömmen av sig.
- Jag har en läggning att göra det jag tror är svårast hela tiden, säger hon när jag frågar var hon får sin drivkraft ifrån.

Hennes längtan förde henne vidare till Göteborg. Där började hon läsa matematik på Chalmers Universitet och träffade några byggnadsantikvarier som gjorde bra reklam för sig. Diana fick en ny yrkesidé. Hon var färdig ungefär samtidigt som den stora upprustningen av Stockholms förorter skulle ske. Hon kom i kontakt med Målaremästarna och fick i uppdrag att mäta in färger på husen och att ta reda på hur de boende helst skulle vilja förändra sin miljö själva. En hetsig debatt om det så kallade "Miljonprogrammet" som skapat "gråa förorter" tog fart i media och Diana hamnade i hetluften.
- Förorterna kunde ha alla möjliga färger, men folk som bodde där hade alltid hört att det var grått, därför kändes det också grått. De flesta trivdes mycket bättre när de fick vara med och diskutera sin miljö.
Diana var plötsligt engagerad i målaryrkets status och framtid och fick en "knäpp" idé, som hon kallar den själv. Tillräckligt knäpp för att den skulle genomföras. Fem kända politiker från olika partier gick med på att sjunga "Jag ska måla hela världen lilla mamma" i reklamfilmer. Det blev debatt på nyhetsmorgon och Diana insåg att det går att påverka, om man bara vill och törs.
Hennes nästa galna idé var den att göra en målare känd. Hon skrev ett programförslag om "Room Service" och fick napp på Kanal 5.
- Min idé gick ut på att inreda efter människors livsstil och personlighet i stället för efter trenderna. Det skulle göras professionellt av hantverkare och inredare men målaren skulle lyftas fram. Och förstås vara underhållande på samma gång.

Tanken var att lansera en ung, tuff och duktig tjej. Men hon lärde sig snabbt att det räcker inte med "rätt" kön när man ska göra teve. Tio målare blev testade men tyvärr fungerade ingen av tjejerna bra i rutan.
- Då föll vi för Johnnies gotländska och charm, säger Diana.
Till programmet behövdes det en snickare också. En som passade ihop med Johnnie och då blev Mattias perfekt.
Inför första programserien våren 2001 var Diana jättenervös. Den fick hyggligt med tittare, nästan 200 000, men också en hel del klagomål. Antingen spacklade Johnnie åt fel håll, eller också fikade de för mycket.
- Jag tänkte att jag måste nog sluta, berättar Diana. Vi gjorde inga nya program till hösten, men bestämde oss för att prova en omgång till. Och under våren dubblade vi tittarsiffrorna.
Plötsligt började programmet få uppmärksamhet. Hundra artiklar per säsong och det kom med på innelistor och i tyckarspalter. Nyligen kom boken Room Service ut och såldes i 7 000 exemplar på bara ett par veckor.

Personligen gillar Diana den moriska stilen. En arabisk stil från medeltiden med få möbler och desto mer tyger och mattor. Även sekelskiftets stora palmer med orientaliska mattor och kuddar tycker hon om. Hon vill gärna ha rena ytor med varma eller neutrala färger och starkare färger i tygerna.
Trots att lägenheten är liten känns den rymlig ändå. Den ligger vid Midsommarkransen, söder om söder i Stockholm, och är bara 41 kvadratmeter. Utsikten är härlig, långt över takåsarna och på sommaren växer lägenheten - balkongen i vinkel är på elva kvadrat.
Ett indiskt skåp dominerar och soffan i vinkel är gjord av vanliga sängbottnar. Benen i trä har hon lämnat in för att få svarvade, en liten detalj som gör mycket för synintrycket.
- Det är praktiskt att ha extrasäng i soffan när man har "compact living" som vi.
En enda garderob har Diana och pojkvännen Martin att dela på. Hon försäkrar att det räcker om man verkligen vill.
- Det är oftast bara vissa kläder man använder. Jag har ett system där jag packar ner kläder i källaren och har jag inte hämtat dem efter ett år så skänker jag bort dem.

Det lilla och hemtrevliga köket går i varma gråa toner och hallen i sandnära beige. Vardagsrummet med öppet sovrum i vinkel har fått en matt och mjölkvit färg. Utom ena väggen ovanför sängen, som Diana har dekormålat med ett mönster i bruna toner. Men den ska hon snart byta ut. Dianas kollega Monica Dare från Sandviken, som även har varit en betydelsefull mentor, förutspådde broderimönster som en kommande trend. I hennes broschyr "Kråksparkar" finns det broderiblommiga mönstret som de två tänker måla med schabloner.
Men först ska Diana resa bort. I början av januari åker hon till Indien alldeles ensam.
- Lite läskigt känns det, man kan ju få magsjuka om man har otur.
Men inget verkar kunna stoppa Diana. Hon har bestämt sig och de två sista veckorna kommer Martin och gör henne sällskap. Innan dess tänker hon mäta färger och titta på konfektionsfabriker. Diana ritar både tygmönster och kläder och funderar på att sy upp kläder på prov. Hon har precis gått ut IHM Business School, om affärskommunikation.
- Indien är ett färgrikt land, både när det gäller kläder och inredning, förklarar hon. Dessutom utövar indierna Ashtanga yoga och det gör jag också. Så det tänker jag prova på plats.

Helen Granditsky
026-15 96 41
helen.granditsky@gd.se

Mer läsning

Annons