Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med lite fantasi är allt möjligt

/
  • Det första man ser när man kliver in i hallen är ett vackert piano.

Man får en alldeles särskild och ovanlig känsla inombords när man är hemma hos Ove och Kerstin Stensson i Sikvik. En sorts frihetskänsla som man kan uppleva när man tittar på Pippi Långstrump och hon vägrar rätta sig efter konventionerna. "Hur ska jag veta det, när jag inte ens försökt?" säger hon.

Annons
Och precis så är det på riktigt här. Alla i familjen skapar och tycker om att prova nya idéer.
Pojkarna i huset har egna skruvdragare alla tre.
-!Jag brukar tänka så här, säger Ove. Det finns inget som är omöjligt, det tar bara olika lång tid.

Ove och Kerstin visste från början vad de ville ha. Ett hus nära stan, med möjligheter för både båtar och hästar.
-!Mäklaren skrattade, berättar Ove. Ett sådant hus fick han in vart tionde år ungefär.
Men de hade kompisar som kände till deras önskemål och fick ett tips om huset i Sikvik. Med strandtomt vid havet och ett skogsområde inpå knuten.
- Sedan gick det fort, säger Kerstin. Vi slog till direkt, men det var mycket som behövde göras. Ingen el och bara saltvatten in i huset. Inte särskilt gott att dricka, men riktigt skönt för huden, säger hon glatt.
Jag börjar ana att det här är typiskt Kerstin. Att se fördelar och möjligheter i stället för besvär. Deras hus är nämligen fullt av fiffiga lösningar och personliga ta-tillvara inredningar.

De köpte huset 1986 och sedan dess har det mesta byggts om. Men de har ändå varit måna om att bevara husets historia. Den förste byggherren var både fiskare och skomakare. Han byggde huset 1909, eller 1911, man vet inte säkert. I husgrunden har Ove och Kerstin hittat gamla läster och andra skomakarprylar, allt har de ställt fram i sitt hem som historiska konstverk. Skomakarens fru var lärarinna och rodde till jobbet i Bomhus, när hon inte kunde gå över isen.
Nu jobbar Kerstin som högstadielärare, och läser på högskolan till gymnasielärare, antropologi och etnologi. Och om Oves kärlek till båtar går fram i hemmet, känns Kerstins lust till att resa minst lika stark. Man hittar resminnen i varenda rum. Över jacuzzibadkaret hänger orientaliska sidenkuddar, i en monter i biblioteket ligger en hajkäke och en rocka, väggen i teverummet är fylld av masker från världens alla hörn och på bordet står ljuslyktor av kokosnötter från Indien.
- Jag har funderat över vad jag håller på med många gånger, erkänner Kerstin. När jag har släpat och burit på saker jag köpt på resa. Men hemma igen känns det jättebra. Allting i vårt hem har en historia.

Hemmet präglas mycket av barnen. Pojkarnas teckningar är tavlor på väggen. Pelles brokiga hattsamling hänger framme som en utställning, många av dem använder han också, ibland i skolan.
I Johans zebrarandiga rum är en fast garderob ombyggd till fågelbur, med finmaskigt hönsnät i dörrspegeln. Alla har det trivsamt. Till och med hönsen har fått en kristallkrona i taket och i stallet har hästarna tapetbårder på väggen.
Ute på verandan står en hemtrevlig gungstol, precis som på Kuba, med perfekt utsikt och en praktisk läslampa på väggen.
Stenplattan att kliva på innan man går in är en runsten. Den inhuggna skriften berättar om personerna som lever i huset. Det var Kerstin som hade hört att man kunde hitta runskrifter om man kikade under stenen utanför bron. När där inget fanns, högg hon till en egen.
Det första man ser i hallen är ett vackert piano, med gott sällskap av instrument från olika tider och kulturer. Utbytta strängar skvallrar om att de "konstiga" instrumenten också är flitigt använda. Telefonhörnan är inredd som en gammaldags telefonkiosk och den lilla toaletten en trappa upp ser ut som ett utedass med lock och "Ove hjärta Kerstin" inristat i plankorna.

I Oves och Kerstins sovrum har de inrett en egen frukosthörna. De har höjt golvet i burspråket och satt ett svarvat balkongräcke på kanten. Pelarna kommer från Järnvägshotellet och ramar in, som en miniveranda inomhus. Bakom en anspråkslös garderobsdörr i teverummet, döljer sig en hel sovalkov. Ett mysigt gästrum, som en koja med litet fönster och hyllor, för extrabarnet Jenna när hon sover över.
Deras vänner brukar skoja om att "Äntligen hemma" måste få sina inredningstips från dem.
- Det här har blivit vårt intresse, säger Kerstin, att skapa en miljö för barnen och deras kompisar att trivas i. Pojkarna är jämt med och bygger.
Johan 14 år, Pelle elva och Niklas åtta, har blivit bra på att ta ansvar.
- Varje fredag städar vi tillsammans och sedan äter vi pizza, berättar Ove. Att städa är väl inte så populärt, men efteråt känns det bra, och nu har det blivit en gemensam grej för familjen. Jag tror barnen behöver känna att de är en del av en enhet.

Egna båtar har de också, som de tvättar, slipar, målar och sköter om.
Båtstilen med mahogny och mässing finns lite överallt. En kajutalampa dinglar i taket och runda vägglampor, med båtar i horisonten målade på glaset, ser precis ut som båtfönster. En gammal eka ställd på höjden har blivit en läcker hylla. Den passar perfekt bland propellrar och sjöstjärnor i det inglasade uterummet nere vid bryggan.
Ove och Kerstin erkänner att de avskyr att slänga saker. De tycker om att ta tillvara och klura ut nya användningsområden. En snidad flagga på den lusthusformade grillplatsen är egentligen ett stolsben och ett bocciaklot.
- Inget är nytt och dyrt hos oss, säger Kerstin. Vi brukar ta hand om sådant som andra tänker kasta.
Ove är inredningssnickare på Ikea men där handlar han bara i fyndhörnan. I det kombinerade arbetsrummet och spelrummet för barnen hänger en vinröd sammetshimmel över en sliten soffa. Ett schackspel ligger framme och stämningen är både engelsk och orientalisk. Väggarna är täckta av bruna bokhyllor proppfulla av böcker.
- Det är bara mörka Billy som såldes ut för 50 kronor styck, säger Ove.
Fronten på skrivbordet ser ut som en gammal apoteksmöbel. Massor med smålådor och kupade handtag i metall. Men om man tittar riktigt nära upptäcker man att det är Ikeas "Moppe" som blivit förvandlad.
I det upplysta "stenskåpet" finns en samling av stenar, fossiler och fantastiska ökenrosor från Sahara.
- Det mesta kommer från "sjuårsresorna", berättar Kerstin.

Alla barnen har fått välja en resa när de fyllt sju. Det började med att Johan var intresserad av pyramiderna och Ove och Kerstin ville att han skulle få se dem på riktigt.
- Men för att få åka måste de ha klarat tre krav, fortsätter Kerstin. De får spara ihop till resan själva, de måste klara lite engelska och kunna rida på hästar.

Helen Granditsky
026-15 96 41
helen.granditsky@gd.se

Mer läsning

Annons