Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då gungade det till på Sandvik

/

Sandviks första kvinnliga direktör, Heléne Gunnarson, har fått mycket beröm och positiv uppmärksamhet under sina snart tre år på posten. Hon har utsetts till Sveriges bästa informationschef och företagets hemsida har fått beröm av ansedda The Times.

Annons
Hon har kommunicerat med omvärlden om Sandvik, det trygga, präktiga, kanske till och med litet tråkiga verkstadsföretaget som med säte i lilla Sandviken har verksamhet i 130 länder.
Allt var frid och fröjd tills programmet "Uppdrag granskning" fick ögonen på Sandviks och Atlas Copcos engagemang i Ghana och sände två mycket kritiska program, det senaste för bara en knapp månad sedan i Sveriges television. Sandvik levererar verktyg och maskiner till gruvföretag som utvinner guld i landet, med påstådd stark negativ påverkan både på natur och människor.

För detta fick de svenska företagen bära hundhuvud i programmet. Heléne Gunnarson, liksom Tom Erixon, medlem av koncernledningen och ansvarig för affärsutveckling och IT, var oförberedda på utfrågarens taktik och gick på en rejäl mina.
Reaktionerna lät inte vänta på sig.
Fiasko och ett arrogant von oben-perspektiv, tyckte Kennet Lutti i Arbetarbladet. Vad övriga tittare tyckte kan man bara gissa, men de svenska företagen utmålades som samarbetspartners med hänsynslösa miljöbovar som dessutom gjorde livet nästan olidligt för landets invånare.
Nu har det gått några veckor och livet går vidare, både för Sandvik och Heléne Gunnarson.

Vad har hänt sedan det andra programmet sändes?
- Vi har arbetat med Ghana sedan före årsskiftet och när det andra programmet sändes motsvarade det förväntningarna, tyvärr.
Det är upprörande och skrämmande att man på teve kan klippa och klistra och få fram så starka bilder och budskap. Att man kan vinkla en frågeställning på ett sådant sätt att man skapar opinion och väcker starka känslor hos individer. Jag blev själv mycket upprörd av det jag såg i det första programmet. Men att man vinklar innehållet på det här sättet känns smärtsamt. Jag är förvånad över att reportern väljer att hantera en så allvarlig situation på det här sättet. Det blir rent förtal. De orsakssamband med Sandvik som visades är helt absurda.
Egentligen är jag inte förvånad. Jag har haft kontakt med reportern under lång tid. Det har kommit fram så mycket information och fakta under våren och sommaren som han negligerat. Att public service agerar på det här sättet är svårt att förstå. Vad vill man uppnå? Syftet måste väl ändå vara att skapa debatt, öppna en dialog, göra något konstruktivt som leder till en positiv utveckling.

Ni var inte förberedda på de här metoderna?

- Nej, det var vi inte. Och när jag såg hur det blev var det smärtsamt. Jag har varit ledsen, nästan förtvivlad. Jag vet vad Sandvik står för. Sen blir vi misshandlade på det här sättet utan möjlighet att få komma till tals. Vi fick inte ge vår bild och man negligerade fakta som kommit fram. Men jag känner mig stärkt av det här som person och jag hoppas att Sandviks medarbetare känner sig ännu starkare och har fått ökad insikt. Det innebar ändå ett visst uppvaknande för en del i vår organisation. Det är lätt att bli hemmablind och vi har varit förskonade från den här typen av kritik.

Har du själv varit i Ghana?
- Nej, men förr eller senare kommer jag att resa dit.
Det här väcker frågor om etik och ansvar när företag verkar i olika länder. Hur ser du på Sandvik i Ghana i dag?
- Vi har gjort våra egna efterforskningar och två medarbetare har varit där, träffat kunder, varit i byar, träffat frivillighetsorganisationer, myndigheter och inte minst vår platschef och våra medarbetare. Ghana är en demokratisk stat, ung och fattig, det finns fri press, debatt och ett juridiskt system. Men Sandvik kan inte agera i de konflikter som uppstår mellan företag och lokalbefolkning och myndigheter. Det måste hanteras lokalt.
I all vår verksamhet har vi ramar för hur vi ska agera och vi följer de riktlinjer som FN, OECD, EU och den svenska regeringen har satt upp. OECD har ingen kritik mot oss beträffande Ghana.

Har programmen skadat Sandvik?
- Sådan här typ av publicitet är aldrig positiv och på kort sikt har det skadat Sandvik. Däremot inte på lång sikt. Människor som ser programmen blir upprörda, men jag tror att man förstår att det inte kan vara hela sanningen. Själva har vi lärt oss mycket inför framtiden.

Och det här drabbade präktiga Sandvik!
- Ja, kanske ska vi vara litet mer ödmjuka och visst finns det områden där vi kan bli bättre. Men att anklaga oss för Ghana, det håller inte.
Det ställer också frågan, vilket ansvar har man för sin kund? Det är en helt ny fråga som aldrig diskuterats i näringslivet förut. Var går gränsen för företagets ansvar? Det är klart att företag har ansvar för sina leverantörer, till exempel att de inte använder barnarbete. Men när det gäller en kund?

Sandvik-andan, vad står den för?
- Jag har varit här i 18 år i dagarna och för mig är det kombinationen av vad företaget sysslar med, vad som driver utvecklingen, olika satsningar, produkternas olika användningsområden som är nära oss i vardagen. Arbetsmiljön, med kamratskap och ständigt lärande men också ifrågasättande och utmaningar har varit den största anledningen till att jag är kvar här.

Sandvik går mot trenden och har kvar sitt huvudkontor i lilla Sandviken. Varför?
- Jag tror att företagsledningen värdesätter att man vill vara nära verksamheten. Man vill känna pulsen och vara en del av det dagliga livet. Det är viktigt för mig också. Jag kan inte tänka mig att sitta i Stockholm på ett kontor.

Kommer du ihåg din första arbetsdag för 18 år sedan?
- Ja, jag var nyekiperad. Hade ett antal kjolar och högklackade skor som jag vinglade omkring på, på uppmaning av mamma. Jag skulle ju ut i arbetslivet och arbeta på kontor. Men jag insåg snabbt att det inte vare min melodi.
Jag mötte ett gäng grabbar på controller-funktionen som välkomnade mig med hull och hår. Jag fick sätta igång med budgetarbetet direkt och sen rullade det på. Men det var många sömnlösa nätter i början, när man skulle lära sig olika frågor och uppgifter. Jag hade bra chefer och fick veta att inga frågor är dumma. Det fanns alltid erfarna kollegor som man kunde fråga.

Du kom från Göteborg?
- Ja, och jag hade tänkt stanna här i två år. Men jag fick så intressanta arbetsuppgifter. Och så träffade jag min man här också. Men det var inte avgörande för att vi skulle stanna kvar. Vi är flexibla båda två. Men jag tycker om miljön här, årstiderna, att kunna åka skidor bland annat. Vi har genom åren skapat ett socialt nätverk som också är betydelsefullt.

Hinner du det? Jag har hört att du jobbar jämt!
- Jo, jag är nog inget bra föredöme för andra tjejer här på Sandvik. Men jag tycker om mitt arbete och får väldigt mycket stimulans av det. Eftersom jag inte har några barn kan jag bestämma ganska mycket över min tid.
Men jag behöver tid för mig själv också, det är viktigt. Jag läser och går och lägger mig tidigt på kvällarna. Jag tycker om att vara ute och cyklar till jobbet. Vi har också ett hus på Västkusten som är vårt lilla andningshål, nära mina föräldrar. När jag är ledig vill jag helst vara med Janne och mina syskonbarn.

Du har inte hunnit med barn?
- Det har tyvärr inte blivit så och då får man göra det bästa av situationen.

Du arbetar mycket med aktiemarknaden. Hur ser din egen portfölj ut?
- Jag har Sandvik-aktier, en del Ericson. Jag sparar i fonder, global och svensk. Det är praktiskt. Jag har inte så mycket tid att ägna åt aktiemarknaden när det gäller privatekonomin.

Vilken är din viktigaste uppgift som informationsdirektör?
- Att våra målgrupper får en så korrekt bild av Sandvik som möjligt om vår verksamhet, våra mål och ambitioner. Att skapa en bra dialog och att utveckla den dialogen. Att det inte bara blir information utan kommunikation.
Vi för dagbok över alla aktiviteter och gör bokslut varje kvartal där vi går igenom de kontakter vi haft, med aktiemarknaden, förvaltare och pressen.
Ett annat viktigt område är våra interna regler för kommunikation runt om i världen och inom våra olika affärsområden.

Vad ger dig glädjekickar i jobbet?
- Små och stora saker. När man får en konstruktiv dialog med en journalist eller aktieförvaltare. När vi anordnar en kapitalmarknadsdag och börskursen inte rör sig. En sån dag ska nämligen leda till ökad kunskap på lång sikt, inte ge överraskningar som kan påverka aktiekursen. Att få positiva reaktioner är alltid mumma.

Har du några förebilder?
- Inte någon person. I så fall mina föräldrar som lärde mig att tro på mig själv och att jag kan. Att man måste våga saker och ting. Förebilder för mig är människor som är ärliga, uppriktiga, som brinner för sin uppgift men som också är lyhörda och ödmjuka.

Vad drömde du om som barn?
- Som många andra, att bli flygvärdinna. Men den ledstjärna jag hade från det jag var ganska liten var ändå självständighet. Jag hade inga direkta yrkesdrömmar. Däremot har jag alltid jobbat och haft extraknäck. Sommarjobb som kassörska på Konsum, jobb på labb, i bank. Tyngst var att jobba med frukt och grönt på Åhléns i Göteborg.

Du är historisk på Sandvik som företagets första kvinnliga direktör. Har ditt kön varit en fördel eller nackdel?
- Både ock men mest en fördel. Sitter du på ett möte med tio män och är enda kvinnan så försvinner du inte i mängden. Samtidigt måste du göra bra ifrån dig. Jag har gynnats av det generationsskifte vi haft. Det har funnits utrymme för mig. Nu finns det många tjejer i organisationen som kommer.

Blir du Sandviks första kvinnliga VD?
- Jag tänker inte så och det tror jag inte. Man ska nog ha en annan profil än vad jag har. Men jag skulle gärna vilja ha mer operativ erfarenhet, även om jag trivs väldigt bra med det jag gör just nu.

Vilka tankar har du om ledarskap?
- Jag blev chef och fick personalansvar ganska tidigt och har även varit coach för många äldre. Det har inte varit något problem. Jag har nog landat i mig själv i dag. Jag har mer erfarenhet, är äldre och tryggare. Jag har ett oerhört bra team och ser mig mer som coach. Det är en förmån att få ha så duktiga medarbetare som jag har. Min bakgrund som ekonom och controller gör att jag har ett visst kontrollbehov. Men jag har börjat släppa litet på det.

Du är målinriktad?
- Ja, oerhört. Jag jobbar med delmål och söker nya utmaningar.

Gör du något farligt, bestiger berg till exempel?
- Jag har en man som parerar det här litet grann och det betyder mycket. Han får ner mig på jorden.
Egentligen är jag en bokmal, inte alls någon sportig typ. Men jag började jogga och sprang en halvmara. Det var en enorm prestation för mig. Nu spelar jag golf och det är verkligen en fostran för psyket, att kunna lägga band på sig själv. Jag har alltid varit livrädd för hästar, men har tagit ridborgarmärket för några år sedan.

Vad gör du när du roar dig?
- Jag är ingen partymänniska. Nu i helgen åkte jag med Janne till Österlen. Vi bodde på pensionat, spelade golf, var ute på sightseeing, åt god mat. Det var helt perfekt.

Har du några hemliga laster?
- Jag tycker om att dammsuga. Det är det inte många som känner till. Det ger mig möjlighet att avreagera mig, vilket kan behövas ibland! Jag har som du kanske har förstått ganska mycket energi och ibland ett hett temperament.

Vad gör du om tio år? Om tjugo år?

- Jag ser fram emot 20 år med intressanta arbetsuppgifter. Jag har det bra och har kanske litet mer balans. Men jag känner inte att arbetet inkräktar på mitt liv och jag hoppas att jag inte behöver tänka så i framtiden.
En sak som jag har börjat med för att varva ner är att lösa korsord. Min syster tipsade mig om att brodera, men sömnad är inte min melodi. Nu köper jag korsordstidningar och löser på ganska enkel nivå. Det får mig att släppa väldigt mycket. Jag blir helt absorberad, tid och rum försvinner. Det är också praktiskt när man är ute och flyger.

Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44

Mer läsning

Annons