Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Direktören som är på tapeten

Annons
Jag tycker som Björn Andersson. Den reflektionengör jag när jag lämnar Duro Swedens fabrik i Hagaström.Där har vi suttit och pratat under ett par timmar och jagkom på mig med att allt oftare sitta och nicka instämmande.

Men egentligen ska jag inte skriva så här.

Åtminstone inte om jag ska följa Björns inställningtill journalistik. Det här blir därmed litet motsägelsefullt.Han tycker nämligen att kommenterandet i svenska medier tarför stor plats. Han vill se, höra eller läsa vadden intervjuade säger, inte vad journalisten tycker om dethela.

Jag är beredd att hålla med, även där.

Björn har fått en hedersam post. Han är nyvaldordförande i SME, kommittén för små ochmedelstora företag med upp till 250 anställda och denpositionen har medfört att han är en av tre vice ordförandeni Svenskt Näringsliv, som nyligen bildades när Svenskaarbetsgivarföreningen, SAF och Industriförbundet slogsihop. Ordförande är Sören Gyll.

Hur har han kunnat få den positionen, en tapetdirektörfrån lilla Gävle?

- Det har jag också frågat mig, säger Björn,en mörk, trygg man med bestämd haka och förförisktblå ögon.

Själv tycker han att hans person är oviktig ochhan tvekade också att ställa upp på den härintervjun. Han ville inte svara på frågor om han trorpå Gud. Däremot vill han redogöra för sinaåsikter.

Så därför sitter vi mitt emot varandra i matsaleni den gamla k-märkta industribyggnaden i Hagaström ochBjörn berättar om sin bakgrund.

Den har präglat honom.

Han berättar om sina förebilder, om mor- och farföräldrarnalängst upp i Norrland, i trakterna kring Kalix. Mormor ochmorfar försörjde nio personer på ett åttahektar stort åkerbruk. Björn såg och imponeradesav det engagemang som mormor och morfar la ner för att tatillvara allt. Morfar arbetade extra med flottning och som eldarepå Karlsborgsverken. Mormor vävde både förfamiljens behov och för att få extra inkomster genomatt sälja.

Farmor och farfar hade en liknande bakgrund. Farfar var sågverksarbetare.Familjen hade fyra barn. Det var bistra tider på 20-taletoch när farfar blev uppsagd började han sälja korv.Han åkte skidor in i landet, sålde korven och köpterenkött av samerna som han tog med sig hem. Det utveckladestill en diversehandel på 30-talet och till slut ett mycketframgångsrikt åkeri.

Det drev farmor och farfar med bara folkskola som bakgrund.De jobbade fruktansvärt hårt, farmor med ekonomin ochadministration, farfar med affärer, personal och verksamhetsutveckling.

Björns pappa valde ett helt annat spår. Han gickkonstfack i Stockholm och lyckades väl med sin konstutövning.Men sedan bytte han spår och började arbeta förarbetsmarknadsverket, AMS i Luleå. De sista åren arbetadehan på länsstyrelsen och där var den legendariskeRagnar Lassinantti landshövding.

- En fantastisk person. Han hälsade på hemma hososs och han imponerade med sitt starka samhällsintresse.Han var väldigt allmänbildad och läste en bok varjedag, minns Björn.

De mötena blev en inspiration för Björn.

Själv började han läsa juridik i Uppsala ochfick sedan, liksom både sin far och mor, anställninginom arbetsmarknadsverket. Under hela sin studietid hade han försörjtsig med diverse affärer och efter tre-fyra år pålänsarbetsnämnden i Uppsala började han funderapå att viga sitt liv åt näringslivet.

Föräldrarna ifrågasatte valet. Statens kakaär som bekant inte stor, men väl trygg. Men Björnvar uppfostrad att ta både egna beslut och ansvar fördem så han tog anställning som försäljningschefför företaget Belos i Rimbo som tillverkade och såldeträdgårdsmaskiner. Därefter blev han erbjudenjobb hos Beckers, som affärsområdeschef.

Men efter ett antal år i Stockholm kom längtanefter Norrland, för både Björn och Gunvor, somkommer från Hofors. Och så föll ögonen påGävle, mitt emellan Norrland och kontakterna i Stockholm.

1986 blev han erbjuden att köpa Duro Sweden, som gickmed förlust och hade gått dåligt i mångaår. Två år senare köpte han även bilföretagetPromotor av Philipsons, som då gick med miljonförlust,trots att bilmarknaden gick bra. På ett par år vändehan förlust till vinst, trots att bilmarknaden gick neråt.

När han sedan sålde Promotor fick han sin förstatankeställare, som gjorde att han tog kontakt med SAF, Svenskaarbetsgivarföreningen. Till sin förvåning upptäcktehan nämligen att han fick betala rejält med skatt. Hanbeskattades annorlunda än om han helt enkelt hade såltaktier. Det var en helt ny värld som öppnade sig, attfåmansägda bolag beskattades hårdare änstörre företag. Orättvis behandling av småföretagare,tyckte Björn, och engagerade sig. Det finns alldeles förmånga lagar och regler som rör bolag, inte mindre än30 000 sidor med lagtexter och regler. Hur ska en småföretagareklara av att hålla sig a jour med allt detta? Som inte hartillgång till experter, som de stora företagen.

Kan allt krångel vara en av orsakerna till att vi iSverige har hälften så många som är anställdai små och mellanstora företag än i andra länder?

Björn har funderat över saken.

Han har också funderat över vad man kan göraåt saken. Han drar sitt strå till stacken genom attacceptera ordförandeskapet i SME. Och han anser att vi allahar skyldighet att agera, i slutändan för demokratinsskull.

Han tänker också på att hans far slogs fördom små i Norrbotten. Själv vill han medverka tillatt förbättra situationen för de små företagarna.För välfärden i Sverige är de små ochmedelstora företagen oerhört viktiga.

Det är vissa ord som Björn ständigt återkommertill. Kommunikation. Kunskap. Hårt arbete. Att man intefår någonting gratis. Att det är både för- och nackdelar med att vara företagare.

Han pratar om att det måste bli enklare för företagare.Att de behöver uppmuntras. Det är viktigt att företagsklimatetbejakas, att samhället ger service. Det ska inte behövavara så krångligt att till exempel få tillståndtill en infart till företaget.

Även att arbetsrätten anpassas till dagens situationså att man får större flexibilitet utan att förloratryggheten.

Björn tror att det är hans breda erfarenhet, bådefrån förvaltning och eget företagande och kontaktermed politiker av alla schatteringar som gjort att han fåttuppdragen inom Svenskt näringsliv.

Och hans målsättning är att förbättrakommunikationen och kunskaperna om politiken och samhälletsvillkor.

- Företagande är inget särintresse utan ettallmänintresse, säger han.

För inte så länge sedan var Sverige ett föredöme.Vi hade den tredje högsta levnadsstandarden.

Nu har vi halkat ner på skalan, till sextonde sjuttondeplats medan länder som Irland och Finland gått om oss.I norra Italien blomstrar företagsamheten. Alla som görstudiebesök där imponeras. Den dynamiken efterlyserBjörn i det svenska samhället.

Vad är ett bra samhälle för Björn?

Var står han politiskt?

Han tror på det goda samhället, ett samhällesom erbjuder bra skola och barnomsorg, god omvårdnad, kompetentsjukvård utan långa köer, god trygghet. Han trorockså på människans fria val. Att människorbehöver stimulans så att de han förverkliga sinadrömmar och idéer. Politiskt ser han fördelarhos många partier.

En förebild bland länder är Finland som trotskrig och stor fattigdom efter kriget nu har lyckats gå omSverige i levnadsstandard.

Det är kanske dags att sätta sig ner och funderavarför vissa stater utvecklas så positivt. Hur detkan komma sig att företag växer upp som svampar ur jordeni norra Italien, till exempel.

Vi kanske bör reflektera över att vi lever i englobal värld med konkurrens.

Företagsklimatet i Gävle har också kritiseratsav företagarna. Och Björn säger att det inte ärså enkelt som att skylla allt på politikerna, påMats Ågren.

Björns strategi för att förbättra klimatetär att förmedla kunskap, att bli en länk mellanföretag och samhälle. Att förklara problemen.

Han anser också att företagarna har ett eget ansvar.

Men varför klagar alla på Gävle?

Det undrar Björn som upplevt många fördelarmed Gävle. Varför är gävleborna inte stoltaöver sin stad? Vad beror det på att så mångabara gnäller och klagar?

Här har vi alla ett ansvar. Demokrati innebär attvi har både möjlighet och skyldighet att påverka.Det är upp till oss själva.

Björn är pragmatisk. Han söker hela tiden praktiskalösningar och tycker inte att man ska krångla tillsaker i onödan.

Han pratar om möten med människor och utbyten avåsikter.

Han tycker om människor och gillar att sätta signer och prata. Han gör det på sitt fritidslantbruki Finspång och han gör det med de anställda påDuro.

Duro var ett sorgebarn när han tog över. Företagethade gått med förlust i flera år.

Björn fick börja med att effektivisera verksamhetenoch reducera kostnaderna, vilket man gjorde genom att bådeminska sortimentet och antalet anställda. Det var en tuffsituation.

Nu går företaget med vinst, trots att det intebyggs speciellt mycket i Sverige. Men intresset för heminredningär stort och det påverkar naturligtvis. Duro Swedenär en av fyra tapettillverkare i Sverige och har specialiseratsig på miljövänliga produkter och höga tekniskaegenskaper. Bland sortimentet finns både en barnkollektionoch gammalsvenska tapeter, kopior av tapeter från 1700-talettill 1900-tal.

- Vi har omkring 15-20 procent av konsumentmarknaden, sägerBjörn.

Björn är inte bara egen företagare med styrelseuppdrag.Han är också fritidsbonde.

I Finspång träffar han en annan kategori av människoroch stimuleras av det utbytet, till exempel att sitta och lyssnapå en arbetslös bondes alla problem. Det är värdefullt.

På gården i Finspång tillbringar Björnoch Gunvor omkring 100 nätter om året, när tillfälleges. Där får han jobba praktiskt, med snickeri, vägförbättringar,skogsröjning.

- Men vi köper in mycket tjänster också.

På gården odlar man säd. Däremot finnsdet inga djur.

Många i hans ställning köper en gårdför att kunna jaga. Men Björn har varken jaktlicenseller lust att jaga. Däremot gillar han att jobba praktiskt.

Det är nog genetiskt nedärvt, tror han.

Så när är han lyckligast?

Svaret är, en vårdag, tidigt på morgonen,när han får gå ut i skogen och lyssna påfåglarna som kvittrar.

Också ett genetiskt behov.

- Jag är oerhört stolt över min bakgrund, övermina mor- och farföräldrar, säger han.

Det har lärt honom att inte ta livet för givet.

Mer läsning

Annons