Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Se upp för skinkfusket!

Annons

Kyldiskarna börjar så smått fyllas med julskinka. Kött till ungefär 75 procent, visar det sig vid en snabb titt. Själva ”skinkan” påstås i flera fall bestå av 90 procent kött. Resten är vatten, salt, socker, stabiliseringsmedel och sånt. Dessutom flyter själva skinkan omkring i 13-15 procent vätska, som förmodligen även den är salt och kryddig för att ge lite extra smak. Den här vätskan har alltså samma kilopris som själva skinkan.

Vid mina små kontroller hittade jag ingen skinka med smakförstärkare. Så det har åtminstone skett en liten liten förbättring jämfört med förra året. Men fortfarande köper vi alltså kopiösa mängder vatten när vi tror oss köpa skinka.

Visste ni förresten att vatten inte behöver anges som ingrediens om mängden är mindre än fem procent av varans totala vikt? Det öppnar för ytterligare fusk.

För några veckor sedan skrev jag en artikel om en Siemens-ugn som blev väldigt mycket varmare än vad marknadsföringen påstod. När jag frågade företagets Norden-chef Folke Thens hur det kom sig förklarade han att företaget bara mätte vid mycket lägre ugnstemperaturer än vad som brukar anges i svenska recept. Och fortsatte med att säga att det här med slow-food minsann är en stor internationell trend, och att maten blir godare om man lagar den vid lägre temperatur. Det är naturligtvis en genomkorkad bortförklaring. Så dum att jag inte ens tyckte att jag skulle förnedra honom med att ta med den i artikeln.

Men nu, när det är skinksäsong, kan hans tips komma till sin rätt. En icke saltvattendopad skinka, det vill säga äkta vara, blir lättare torr. Sänk därför temperaturen i ugnen. Laga till länge. Använd termometer och mät innertemperaturen! Den extra timman betalar sig via ett saftigare kött.

Mer läsning

Annons