Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De nekades bli fosterföräldrar

/
  • Foto: LEIF JÄDERBERG Negativ attityd. Anette och Per Norberg reagerar starkt på den negativa attityd de mötte hos kommunen när de ville bli familjehem. Undra på att det är brist på familjehem om alla bemöts lika illa som vi, säger Per Norberg.

GÄVLE
Anette och Per Norberg hade tänkt bli fosterföräldrar åt något barn i behov av ett nytt tryggt hem. Men de har ändrat sig.

Annons
De är chockade över den attityd som familjehemssekreterarna de träffat har haft.
- Jag sa något om att jag tyckte det skulle bli kul att få ta hand om ett litet barn. Då fick jag svaret: Hur kan du tycka att det är kul att ha hand om bråkiga ungar? Dom blir knarkare och brottslingar ändå vad ni än gör, dom faller tillbaka till sitt ursprung, berättar Anette.

Förvånande
- Hur kan man tänka så, om små barn? Och även om man tänker så, borde man inte få säga det, med det jobbet, säger Per.
- Vi förstår ju att det inte är en liten prins eller prinsessa man får ta hand om, utan ett barn med stora problem. Annars skulle de ju inte behöva ett nytt hem. Men man måste väl få tro att det skulle gå bra för barnet om det kom hit? säger han.
När Anette och Per reagerade mot vad de hört och ringde familjehemschefen Kristina Nohrén och berättade, blev resultatet att de ströks som tänkbara fosterföräldrar. Utan att någon utredning gjordes.
- Det är tydligt att man inte fick säga vad man tänkte. Det är brist på familjehem, men oss vill de inte ha för att de blev stötta, säger Per Norberg.
Nu vill Per och Anette ha debatt om hur blivande familjehem bemöts. Kanske finns det fler som har bemötts som de själva?
Anette och Per Norberg har en bakgrund som borde passa perfekt för att bli familjehem. De arbetar som undersköterska respektive processingenjör, bor i eget hus i Strömsbro och tillbringar sommaren i skärgården.
De har länge funderat över att bli fosterföräldrar åt ett mindre barn i stället för att skaffa ett eget, tredje barn, när deras egna pojkar, i dag 11 och 15 år, blev äldre.

Broschyrer
I våras ringde Anette Norberg därför till kommunen och beställde broschyrer om vad det innebär att vara familjehem. Kort efteråt kontaktades de av socialtjänsten och erbjöds att vara med på en kurs för blivande fosterfamiljer.
Kursen var bra, tyckte de, och Anette och Per Norberg bestämde sig för att inte vänta tills de egna pojkarna blev äldre. De skulle försöka bli godkända som familjehem direkt. På försommaren kom två familjehemssekreterare hem till dem på ett första besök och blev bjudna på kaffe och kaka i köket. Det var då samtalet om att "barnen ändå skulle bli knarkare" utspann sig.
Hela besöket var otrevligt, tycker Anette och Per Norberg.
- De log inte en enda gång, de tackade inte för kaffet. Vi blev så negativt behandlade att vi tappade lusten helt för att fortsätta, berättar Anette Norberg.
Samtidigt var det retfullt att två familjehemssekreterare skulle hindra dem att förverkliga sina planer innan familjehemsutredningen ens var gjord. Kanske kunde de byta handläggare? När sommaren gått bestämde de sig för att ringa de två familjehemssekreterarnas chef. Byta handläggare gick inte, i stället fick Anette och Per träffa de två damerna igen, den här gången inne på socialkontoret.
Någon dag senare blev de uppringda och familjehemssekreterarna meddelade att de inte ville gå vidare med utredningen.

Samarbetssvårigheter
- De skulle inte gå vidare för vi hade samarbetssvårigheter, sa de. Men vi har inga samarbetssvårigheter. Problemet var att de var stötta för att vi ringt deras chef, säger Per.
Efter att Per och Anette nekades attbli familjehem har socialtjänsten annonserat efter familjehem flera gånger, senast den här veckan.
- Undra på att det är brist på familjehem i Gävle om alla familjer som anmäler sig blir behandlade lika negativt som vi har blivit, säger Per och Anette Norberg.



Ingegerd
Sörgard
026-15 96 27 ingegerd.sorgard_gd.se

Mer läsning

Annons