Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har firat 30 jular med de bortglömda

/
  • I tre decennier har Gerd Boström arbetat för Frälsningsarmén. På julafton bjuder de på julbord, som de brukar. Alla är välkomna, säger hon. Foto: NICK BLACKMON

GÄVLE En kasse mat, nya kläder, en blomma. Eller en pratstund, uppmuntran och någon som bryr sig. Frälsningsarmén ställer upp för dem som behöver.

Annons
Julen närmar sig och många längtar. Men inte alla. Det finns de som inte ser julklappar under granen och julmat på bordet som en självklarhet. Gerd Boström har jobbat för Frälsningsarmén i 30 år, så hon vet. Det finns ensamma, äldre, hemlösa och barnfamiljer som de hjälper.
Förutom Gerd finns tre heltidsanställda som arbetar för Frälsningsarmén, och flera som arbetar ideellt på fritiden. De träffar hela tiden på människor som behöver hjälp, och vet vilka de är. Till jul åker Gerd och hennes kollegor runt och besöker många av dem, medan en del får ta sig till Frälsningsarméns lokaler på egen hand och hämta sin gåva.
- Vi kan inte ge pengar till hyra och räkningar, men vi ger mat, kläder och uppmuntran. Sådant som de behöver, säger hon.

Socialtjänsten däremot, har ingen extra beredskap inför julen, utan arbetar som vanligt. Under helgdagarna har de socialjouren med en person som träder in vid akuta situationer.
- Vi upplever inte att behovet av hjälp är större under jul än annars, säger Wolther Planck, enhetschef för biståndsenheten.
Socialbidraget betalas ut före jul men ska räcka lika länge som vanligt.
- Vi har inga extra julpengar att dela ut, säger Wolther Planck.
Den 16 december ställer Frälsningsarmén ut sina grytor där allmänheten kan skänka pengar. Sedan brukar privatpersoner, föreningar och organisationer höra av sig. Gerd berättar att en dam som stickat sockor hade ringt på förmiddagen och undrat om dessa kunde komma till någon nytta. Gerd är tacksam för att människor bryr sig och vill hjälpa.
- Det behövs, säger hon.

På julafton öppnar Frälsningsarmén sina lokaler för "julafton tillsammans", som Gerd kallar det, och är noga med att det inte ska heta "de ensammas jul", för det är det inte, säger hon. Mellan fyra och sju på kvällen finns det ett enklare julbord med sill, gröt och skinka, och det händer att livsmedelsföretag skänker något ätbart också. Sedan får den som vill, komma och gå. Någon anmälan behövs inte, och alla är välkomna.
Gerd berättar att hon ibland känner att hon inte räcker till.
- Man vill göra mer, men man kan inte ge mer än man har, säger hon.

Många kommer till Gerd och behöver prata. Mer nu än förr, och hon känner att hon skulle vilja ha mer tid för dem.
- De behöver känna att det finns någon för dem, säger hon.
Gerd ska gå i pension om ett år, och ett ont knä och en ond höft gör henne påmind om att hon inte längre är någon ungdom. Men hon har inga planer på att dra sig tillbaka.
- Det går inte att sluta, jag är inne i det här med att hjälpa människor, och jag behövs, säger hon.

Karin Forslund

Mer läsning

Annons