Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kongo-Kinshasa nästa

/
  • Joseph Osta är på väg till Kongo för att arbeta som samverkansofficer. Det innebär att han ska ansvara för kommunikationerna mellan lokalbefolkningen och FN. Foto: Annakarin Björnström

GÄVLE På lördag åker Joseph Osta, 28 år, till varmare breddgrader. Men han åker inte för sol och bad. Han åker för freden.

Annons
- Jag känner mig smickrad. Det är ett ädelt uppdrag, säger Joseph och ser uppriktigt stolt ut.
Han kommer att vara med i den trupp, FK02, som ska avlösa den första bataljonen i Kongo-Kinshasa. Bataljonen har till uppgift att garantera FN's flygtransporter.
Joseph är född i Beirut, Libanon, uppväxt i Sandviken, gjorde lumpen i Östersund som radargruppbefäl, har studerat och arbetat i bland annat Frankrike och Holland. Numera bor han i Stockholm och jobbar med säkerhet på Arlanda sedan ett år.
Han fick höra talas om Kongo-uppdraget av kollegor som redan är på plats i Afrika. Men trots sitt arbete är det inte på själva flygplatsen Joseph ska jobba.
- Jag ska vara samverkansofficer och ansvara för kommunikationerna mellan lokalbefolkningen och FN. Jag ska också fungera som tolk.

Men med hans kunskaper om radar och flygplatssäkerhet är det inte omöjligt att han får rycka in även på andra ställen.
Joseph har förberett sig väl. I Kongo talas franska och språket kan han redan men sedan han fick besked om uppdraget har han träffat kongoleser i Stockholm. Frågat dem om seder och bruk, om kultur och samhället.
Landet hette tidigare Zaire och har varit belgisk koloni.
- De ligger nära den sydeuropeiska kulturen. Det är väldigt varma människor. Tyvärr är det inte den bilden vi får här hemma när det rapporteras från krigsområden.
Joseph har lärt sig att kongoleserna är noga med att alltid ta i hand när de hälsar, speciellt när det gäller äldre personer. Kongoleserna använder sig precis som i Frankrike av titlar. Han vet också att den svarta befolkningen ser på vita med viss respekt eftersom vita representerar myndigheterna.

Joseph tvekade aldrig att söka tjänsten och att jobba med säkerhet på själva flygplatsen var aldrig att tänka på. Han vill förhandla och förklara.
Av 1 500 sökande är det 90 som åker på det halvårslånga uppdraget.
- Vi åker i blå basker och till skillnad mot FN-soldaterna i Kosovo har vi inte vapen. Det är ett fredsuppdrag.
Bataljonen kommer att bo i den lilla staden Kindu som efter kriget är en fattig stad med hög arbetslöshet och utan infrastruktur.

- Jag vet att jag kommer att påverkas men vi får möjlighet att prata av oss där nere och när vi kommer hem igen. Det är en kompetent trupp som åker. 30 procent har varit ute tidigare. Några åker på sitt elfte uppdrag.
För Joseph blir det första uppdraget men sex månader borta oroar honom inte. Han tycker det är lagom lång tid och någon flickvän eller barn som väntar och längtar har han inte.
- Men jag är lite orolig för värmen. De säger att det tar två-tre veckor att vänja sig. Nu är det 28 grader där nere.

Moniqa Swälas
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se

Mer läsning

Annons