Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linus vill få ordning på livet

/
  • Foto:NICKBLACKMONDrömmar. Linus Andersson fyller 20 år den första oktober. Han drömmer om att gå ut gymnasiet, ta körkort och mest av allt om att hyra en egen lägenhet.

GÄVLE
Linus Andersson, snart 20 år, har ingenstans att bo.

Annons
Efter ett stökigt liv i kriminalitet drömmer han nu om ett annat liv.
Men med två domar i bagaget och socialbidrag som inkomst är det inte så lätt att få hyra en lägenhet.
- Det känns som alla rycker undan mattan under fötterna på mig.
Linus hade en besvärlig skolgång, något Gefle Dagblad berättade i ett antal artiklar redan 1996.
Han slussades från skola till skola, passade aldrig riktigt in. Hans mamma var förtvivlad eftersom sonen inte fick någon hjälp trots diagnosen MBD Damp och Tourettes syndrom. Hon var orolig att sonen skulle bli kriminell. Till slut fick Linus flytta till en skola i Hälsingland.

För lite disciplin
Nu, flera år efteråt, berättar han att den skolan nog inte var det bästa för honom. Det var för mycket flum och för lite disciplin. Han hade behövt någon som tog honom i örat.
- Det blev ingen skillnad. Visst, morsan fick lugn och ro från mig ett tag men det hände ingenting annat än att jag kom iväg.
Han har gått individuella programmet, IV, samt PRIV på Polhemsskolan i två år, men det fungerade inte bra där heller.
Istället hamnade Linus i kriminalitet.
- Jag har blivit dömd två gånger, båda gångerna innan jag fyllt 18. Första gången blev jag dömd för bilstöld, andra gången för inbrott. Efter andra domen fick jag en massa böter. Det blev så eftersom saker försvann eller gick sönder.

Dömd till vård
Linus fick hjälp av en anhörig med ett banklån för att betala de cirka 50 000 kronorna, detta för att han inte skulle hamna hos kronofogden. Han har alltså ingen skuld där.
Efter att han åkt fast en andra gång dömdes Linus till vård inom socialtjänsten. Det var det bästa som hänt honom, säger han.
- Jag gick på intensivstöd via socialtjänsten, något som kallas påverkansprogrammet. Jag fick vara där en dag i veckan. Flera ungdomar som dömts till vård inom socialtjänsten pratade i grupp. Det kom dit advokater och poliser som berättade vad som var rätt och vad som var fel. Det var jättebra.
Men framförallt fick han en bra kontaktperson.
- Han hjälpte mig jättemycket, han ska verkligen ha ett jättetack. Han hjälpte mig att reda ut det jag hade ställt till med.

Bad om ursäkt
Bland annat gick Linus runt till alla de han hade stulit från, bad om ursäkt och erbjöd sig att betala.
- Efter det kändes det mycket bättre, jag kände att jag gjorde rätt för mig.
Det var för snart tre år sedan. Han har inte begått några brott sedan dess. Han vill göra något annat med sitt liv.
- Jag vill plugga och läsa in gymnasiet och skaffa mig ett bra jobb. Men först och främst prioriterar jag boende.
I sju månader har han letat efter en egen lägenhet. Han vill inte bo hos mamma längre, det är inte många 20-åringar som vill det, och hans kompisar börjar tröttna på att ha honom sovande på soffan.
Han berättar att han får erbjudanden från Gavlegårdarna om att hyra lägenhet. De kräver dock ett godkännande från socialtjänsten. När han stöter på hos socialtjänsten säger de att de ska "fixa det". Sedan händer ingenting. Linus känner att han inte får några vettiga besked någonstans.

Känner sig uppgiven
Hur ska han få ordning på sitt liv om han inte ens kan få ett vettigt boende? frågar han sig.
- Just nu känner jag mig mest trött och orkar knappt bry mig.
På frågan om han känner sig uppgiven svarar han utan att tveka.
- Så har jag känt mig i hela mitt liv.
KARIN BERGKVIST

Mer läsning

Annons