Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya roller när verklighet blir teater

/
  • Instängd i ett konferensrum: Janet Frisk spelar klubbordförande i kvällens föreställning av Jävla Finnar i Norrsundets Folkets hus i kväll.

I kväll är Janet Frisk tillbaka till timmen då beskedet just kommit.
Då var hon ordförande för Unionen på Norrsundets Bruk. Nu är hon en av skådespelarna i Jävla Finnar, som har premiär i Norrsundet i kväll.

Annons

– Men jag spelar inte mig själv. Dels säger rollfiguren Barbro sådant som jag aldrig skulle säga, dels var jag faktiskt inte där när det hände. Jag var på kurs, och hann inte hem innan facken fick information utan fick skicka en ersättare, säger Janet Frisk.

– Men visst, det är ju jag ändå på något vis, säger hon.

Jävla Finnar har skrivits av America Vera-Zavala och bygger på djupintervjuer med människor som arbetade på Norrsundets bruk förra hösten, när beskedet kom att fabriken skulle stängas. Hela föreställningen utspelas under en timme, när fackets representanter fått veta vad som är på gång men inte får berätta det för sina medlemmar och arbetskamrater.

Janet Frisk tackade ja direkt till en av rollerna, inte bara för att hon gillar teater och tidigare varit med i revyerna i Norrsundet.

– Allt finns ju med i pjäsen. När jag först läste den var jag häpen över att America kunnat få med alla delar. Både all den här sorgen som fanns, men också att några faktiskt sa att det kunde vara bra för Norrsundet. Och så de som tyckte att vi måste göra något, ockupera fabriken eller vad som helst.

Barbro, som spelas av Janet Frisk, står för optimismen:

– Hon vill försöka tro att det kan vara något bra som händer trots allt. Och jag tänker nog också så. Jag tycker verkligen att det är jättetragiskt att fabriken har stängt, det gör jag. Men samtidigt måste vi ju gå vidare. Vi måste göra något nytt, säger Janet Frisk, som själv både hunnit få ett nytt jobb, och förlora det, sedan hon slutade på bruket i somras.

Regissören Reine Lööf, som själv växte upp i Norrsundet, tycker att det speciella med både med verklighetens bruksort och med pjäsens är den stora lojalitet som de anställda visar mot företaget.

– Man ställer upp, både mot företaget och mot facket. Som när den sista balen gjordes. Pressen var inbjuden till klockan tre och alla anställda ställde upp och skrev sina namn på den där balen för att fotgraferna skulle få sina bilder. Fast de visste att den riktiga sista balen inte rullades ut förrän klockan tio på kvällen, säger han.

– Ja, och det var full kvalitet på massan, sista dagen också. Vi ska i alla fall gå med flaggan i topp, tänker man, säger Janet Frisk.

– Men jag tror att det beror på att beslutet inte kom från Norrsundet. Det var ”dom där uppe” som bestämde, annars hade nog alla reagerat annorlunda, säger hon.

Sju föreställningar är inplanerade i Norrsundet. Sedan kan det bli Gävle teater, kanske Orionteatern i Stockholm, Lund... Botkyrka Communityteater, BCT, som står bakom föreställningar har fått många förfrågningar.

– Egentligen ställer pjäsen mest frågor. Vad gör vi nu? Vad gör samhället för oss? Vad gör regeringen? De frågorna måste man ställa i Sandviken, Hofors och på alla andra håll också nu, med den kris som vi har hamnat i, säger Janet Frisk.

Fotnot: Gefle Dagblad recenserar föreställningen i måndagens GD.

Mer läsning

Annons