Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårdslarv kan kosta José livet

/
  • José och hans sambo Elena har varit helt förtvivlade över situationen. De har två söner på fem och ett år tillsammans. Trots sin sjukdom fortsätter José sina studier på Högskolan i Gävle.

Slarv med prover och borttappade remisser gjorde att Josés magcancer tog sju månader längre än nödvändigt att upptäcka. I stället för att befinna sig långt fram i en behandling, ligger han nu i stället sömnlös på nätterna och hoppas att han ska klara sig levande ur situationen.
– När jag förstod att de tappat bort ännu en remiss blev jag bara så ledsen och rädd.

Annons

José Albornoz Leiva verkar inte vara en bruten man. Det första intrycket jag får är i stället en person som befinner sig mitt i livet och som trots allt som hänt verkar ha hoppet kvar. Långt in i vår intervju behåller jag den uppfattningen – ända tills han plötsligt tappar garden och börjar gråta. José Albornoz Leiva är nämligen rädd, livrädd för att slarv inom sjukvården ska kosta honom livet.

Det hela började med en gastroskopi (mag- och tarmundersökning med kamera) i början av april för att se vad det var som gjorde så ont i Josés mage. Magsår blev svaret och mediciner skrevs ut som skulle lindra besvären. Han gavs även en remiss för ett återbesök.

Dagar, veckor och månader gick utan att smärtan försvann. I juli bestämde sig José för att ringa till mottagningen för att se vad som hänt med kallelsen. Något svar på varför han inte blivit kallad fick han inte, men väl ett nytt recept på magmedicin och antibiotika.

När inte heller detta hjälpte krävde José av sin familjeläkare att han skulle få göra en ny gastroskopi. Den 23 oktober fick han en ny tid. Josés upplevelse av den här undersökningen var att den gjordes betydligt mer noggrant jämfört med den första. Läkaren tog även fler prover.

– Jag fick ett helt annat förtroende för den här läkaren. Det var en helt annan upplevelse, säger José.

När beskedet kom från sjukhuset var det dock åter den första gastroskopiläkaren som han fick träffa. Nyheterna var dåliga. Det var inte magsår, utan cancer. En förkrossad José frågade läkaren hur han kunnat missa det.

– Jag sa att jag var arg och frågade varför han inte gjorde alla prover första gången.

– Han svarade bara att man inte brukar göra det.

José frågade också om remissen. Läkaren svarade då att han skickat en remiss och att han inte visste varför den inte nått fram.

Nu blev det bråttom och läkaren uppmanade José att vänta med en eventuell anmälan och i stället lägga alla kraft på att bekämpa cancern. Sagt och gjort. José fick den 11 november göra en undersökning för att se var cancern fanns. Svaret blev oroväckande då läkaren hittat en lymfkörtelförändring, ett tydligt tecken på att cancern spridit sig.

– En dag innan jag skulle opereras hörde de av sig och sa att de sett fel. Det var inget problem med lymfkörteln.

Cancern i magen fanns dock kvar och även remissen för behandling av den. Efter falsklarmet hörde vården dock inte av sig och den 22 november ringde José själv till kirurgmottagningen. Svaret där blev att hans ärende förflyttats och att han nu skulle vända sig till onkologen.

– När jag ringde dit så visste de inte vad jag pratade om. När jag förstod att de tappat bort ännu en remiss blev jag bara så ledsen och rädd. Läkaren hade ju själv sagt att nu var det bråttom.

När GD ringer den läkare som behandlade Josè, vill han inte kommentera fallet. Han hänvisar i stället till sin chef Ulf Öhrvall, verksamhetschef för kirurgin på Gävle sjukhus.

– Det här fallet är väldigt olyckligt och ytterst är det mitt ansvar att remisser kunnat försvinna på det här sättet. Någonstans har det fallerat.

– Nu gör vi en händelseanalys där vi går igenom förloppet steg för steg. Om det visar sig att vi har gjort fel kommer det att leda till en Lex Maria-anmälan.

Han vill dock lägga ett visst ansvar även på José och alla andra patienter som väntar för länge på att vården ska höra av sig.

– Patienten har ju ett eget ansvar. Om man märker att kallelsen dröjer så bör man ju höra av sig eller bara dyka upp.

På frågan om vården på Gävle sjukhus i dagsläget är tillför- litlig tvekar Ulf Öhrvall dock inte.

– Absolut, det är den.

Efter många om och men ska nu José den 2 december på sin första cellgiftsbehandling. Han har anmält händelserna till patientskadenämnden och Socialstyrelsen.

Mer läsning

Annons