Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man vill vara tillsammans och gråta

/
  • Foto: Nick Blackmon Rädsla. Vem som helst kunde ha drabbats. Därför behöver alla vara rädda. Sören Jonsson berättar att han känner sig spänd. - Nu behöver vi lugn, säger han.

OCKELBO
Bandet mellan mördade Claes Andersson och Sören Jonsson var starkt. Julia, som ska fylla tre i november, var bådas barnbarn.

Annons
Nu är den lilla flickan en ljusstråle i sorgen för de närmaste, som samlats för att trösta varandra.
- Man vill vara tillsammans. Och gråta naturligtvis, säger Sören Jonsson.
Det är några grader kallt. Tillräckligt kallt för att snön utanför Sören Jonssons murarverkstad i Ockelbo inte ska börja töa.
Dottern är gift med en av Claes Anderssons söner. Sedan det hemska hände vill Sören stötta familjen med praktiska saker. Ett hus ska vedeldas och andra saker göras. De närmaste ska inte behöva tänka på sådant.

Alla ställer upp
- Inte bara jag ställer upp. Det är vänner, och alla jaktkamraterna.
När telefonen ringde i måndagskväll stod det först inte klart att 70 -åringen drabbats av ett brutalt och meningslöst brott.
- Det första jag tänkte var att han varit och jagat. Och att det hänt en olycka i skogen. Sedan såg jag hur många poliser som helst, och avspärrningar. Jag blev skärrad, säger Sören Jonsson.
Vid den här tidpunkten var Claes Andersson redan död. Mördad av unga män som redan rånat en gård på vapen och använt dem mot en polispatrull, enligt misstankarna.

Vet inget om motivet
Fortfarande vet man inget om motivet till brottsturnén eller varför man kom till huset i norra Ockelbo. Det har sagts att bilen krånglade, skadad efter den våldsamma flykten från Bergbypolisen. Nu behövde de en ny. Den 70-årige mannen tänkte inte ge dem sin.

Bara frågor
Det är inte vrede Sören Jonsson känner över att hans vän mördades för en bil.
- Nej. Den kanske kommer. Nu undrar man hur det kunde gå så snett med unga människor, som förstör sina egna liv också.
Det har gått mindre än 48 timmar. Egentligen för kort tid för att fråga, vem var Claes Andersson?
En riktig hurtbulle, som hållit på med bandy och ishockey och fortfarande tränade. Som framförallt betydde mycket för sin familj. En klippa, som Sören Jonsson säger.
- Jag tänker på hustrun. Och barnen.
- Och på Julia som inte har en farfar.
Snön på marken ligger kvar.

Mats Hedström
026-15 96 39
mats.hedstrom@gd.se

Mer läsning

Annons