Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Apotek i Gambia en hjärtesak

/
  • Foto: ANNAKARIN BJÖRNSTRÖM Apotekare. Inga-Maj Ström från Kungsgården är delägare i ett apotek i Gambia.

KUNGSGÅRDEN
Hon har delat ut mediciner och givit råd i våra trakter i 37 år. Aldrig funderade Inga-Maj Ström från Kungsgården på att starta ett apotek i ett tropiskt land.

Annons
Men så reste hon till Västafrika och förälskade sig i Gambia. En plats utan materiellt överflöd, men fylld av mänsklig värme.
I dag är hon delägare i Kingsway, landets nyöppnade apotek.
- Jag är spänd att se hur det ser ut. I januari åker jag ner några veckor. Det ska bli jätteroligt, säger Inga-Maj.

Serekunda
Kingsway ligger i Serekunda, Gambias största stad. Det är privatägt liksom de flesta apotek i landet. Här finns också de som är statliga. De är ofta billigare, men saknar större sortiment. Apoteket har fem anställda och har öppet från klockan åtta på morgonen till midnatt. Det betyder att personalen behöver jobba i skift.
Det finns naturligtvis skillnader i sättet att arbeta jämfört med här hemma, berättar Inga-Maj. I Sverige är allt färdigpaketerat. Det är bara att sätta på en etikett som datorn spottat ut. På Kingsway finns stora burkar med mängder av piller. Piller som läggs i små plastpåsar i den mängd som receptet tillåter. Har läkaren till exempel skrivit ut tre tabletter om dagen finns en enkel metod.
- Då drar man bara tre streck på påsen, säger Inga-Maj.

Datorer
Annars är skillnaderna inte så stora. Datorer finns även på Kingsway.
- Och läkemedlen är ju desamma över hela världen, säger hon.
Kölappar saknas däremot fortfarande.
- Det kanske skulle vara något att införa, skrattar Inga-Maj.
Hennes första besök i Gambia var en vanlig charterresa i december 1992. Hon och maken sökte sol och bad.
Två år senare reste hon dit igen - två gånger. Hon hamnade mitt i en blodig militärkupp. Men det hindrade henne inte från att resa tillbaka igen och igen. Hur många gånger hon varit i Gambia sedan dess vet hon inte riktigt. Bara att hon vill tillbaka.
- När man kommer hem från Gambia känner man en tomhet. Man känner sig ensam på något vis, säger Inga-Maj.
- Jag vet inte riktigt vad det är. Det är inte ens särskilt vackert, men det är ändå något.
Gambia är ett fattigt land, men människorna svälter inte. Malaria är däremot ett stort problem, särskilt för barnen. Alla har inte råd med dyra mediciner.
Högkostnadsskydd kan de bara drömma om. Hiv och aids är också ett problem, men inte lika stort som i södra Afrika. Skyltarna längs vägarna om att använda kondom säger ändå något om farsotens härjningar även i Gambia.

Mer än turist
Efter den tredje resan kände Inga-Maj att hon ville göra något mer än att bara åka till Afrika som turist. I ett reportage i svensk-gambianska föreningens tidning läste hon om en barnklinik i huvudstaden Banjol.
- Man har ju haft barn. Man vet hur barn ska skötas. Och så kan man städa.
Inga-Maj fattade pennan och skrev till klinikchefen. Några veckor senare fick hon svaret att hon gärna fick hjälpa till.
Det ena har sedan givit det andra för Inga-Maj. Volontärarbetet på kliniken gav fler vänner och fler engagemang. Väl på sjukhuset upptäckte ledningen att man fått någon som kunde mer än bara städa. En utbildad farmaceut skulle naturligtvis göra nytta i sjukhusets apotek.

Starta eget
Apotekets chef hette Tunde Olusesan. En nigeriansk volontär i fyrtioårsåldern som kom att bli en av Inga-Majs bästa vänner. När han tröttnat på det lågavlönade arbetet i Banjol bestämde han sig för att starta eget i Serekunda. Inga-Maj tillfrågades om hon ville vara med på ett hörn. Hon sa ja och står nu som delägare till det nya apoteket som slog upp portarna förra måndagen.

Johan Pihlblad
026-27 75 92
johan.pihlblad@gd.se

Mer läsning

Annons