Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidig morgon på hal is

/
  • Det mörka laget i ett av få anfall den här lördagen. Börje Svärdström försöker hitta en medspelare, men Sven Eliasson har koll på målet. Foto: NICK BLACKMON

SANDVIKEN De har tillhört allmänheten i över 30 år.
Traditionen som inleddes på Norra IP på 70-talet har förts vidare till nya generationer på Jernvallen. Lördagsmorgnar är helig tid för ett gäng bandyälskare i Sandviken.

Annons
Allmänheten omklädningsrum 11 står det skrivet med svart tusch på tavlan innanför entrédörrarna under huvudläktaren. Klockan är snart åtta. Ute är det fortfarande mörkt, men Jernvallen är vaken. Ett sorl från pigga barnröster och morgontrötta hockeyföräldrar fyller korridoren, ett stötvis raspande hörs när svarta isoleringsband lindas runt hockeyklubbor och från ett rum längre in slår gnistor från skridskoskenor i slipmaskinen.
Inne hos allmänheten i elvan är det lugnare. Dan Nordfeldt och Börje Svärdström sitter intill några grabbar i 25-årsåldern och knyter sina skridskor. Vädret oroar.
- Jag har åkt en gång i år. Då var det snöstorm och nu regnar det, säger en ung man med blå hjälm besviket.
- Det första man gör på morgonen är att titta vad det är för väder. Snöar det svär man, säger Dan Nordfeldt. När vi spelade på Norra hade vi en gräns på 20 grader, minns han.

Någon frågar efter Jöppe, men ingen vet varför han inte är här. Göran "Jöppe" Skoglund 73 år, vänsterinner i Saik på 50-talet och stor profil även på lördagsmorgnarna. Han och Bertil Olsson är två av pionjärerna och äldst bland allmänheten. Även Bertil är allsvensk veteran. Börje Svärdström, 58 år, minns en klassisk kommentar.
- Jöppe sa: Bra att du kommer över till oss Börje så att du sänker medelåldern lite, skrattar han.
Ute på planen har "Rollban" just lämnat isen mjölkvit och blank efter sig. Regnet strilar ner och belysningen från några mindre strålkastare skapar ett svagt skimmer i vattenpustarna. Vaktmästaren har stängt av kylaggregaten och skarpa skridskoskenor skär djupt i den mjuka isen.
Trots vädret är 18 spelare på plats. Lagindelningen är enkel. De med mörka tröjor bildar det ena laget, de med ljusa det andra. Vad som är ljust och mörkt är mer diffust, men på något vis ordnar det sig ändå.
De ljusa tar kommandot direkt. 1-0 och 2-0 kommer snabbt. Men framgång föder krav.
- 50 år och kan inte slå en passning! utbrister Sven Eliasson med glasögonen vita av imma.

Plötsligt blir offensivlustan allt för stor. En förlupen boll hamnar hos yngre svart spelare på mittplanen. Ensam kan han skrinna ifrån försvaret med några kvicka skär och defilera in bollen i den lilla målburen.
- 2-1, säger Jan Sundman.
Gamle polismästaren har järnkoll.
- Förra veckan hade vi problem, då var inte Sundman med. Det var ingen som visste hur mycket det stod, säger Sven Eliasson.
Efter cirka en timme sätter tröttheten in och soloåkningarna blir allt vanligare. Det tycks gynna det ljusa laget. En tuta från den bortre delen av planen räddar de mörka från en förnedring. Det är "Rollban" som vill in på isen. Matchen är slut.
Vad blev det, 10-3? undrar någon i omklädningsrummet efteråt.
- 12-2, säger Jan Sundman.
Han reser sig krokar i klubban i väskans handtag för den till axeln och går mot dörren. Med dörrhandtaget i handen vänder han sig om.
- Gott nytt år!

Johan Pihlblad
026- 27 75 92
johan.pihlblad@gd.se

Mer läsning

Annons