Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Nya "The Last Jedi" får mild kärlek av GD:s ledarskribent

Det andra kapitlet i den nya Star Wars-trilogin är fylld av motgångar för de galaktiska frihetskämparna i motståndsrörelsen. Men helt mörkt är det inte för hjältarna. GD:s ledarskribent Bawar Ismail har sett "The Last Jedi".

Annons
Är Kraften med Rey (Daisy Ridley)? Det får vi se i

SCI-FI-ACTION Två år av långsam, nästintill smärtsam, väntan är över. "The Last Jedi", den andra delen i den nya Star Wars-trilogin som inleddes med "The force awakens" 2015, har äntligen gått upp på landets biografer.

Men oroa dig inte. Här kommer inga spoilers av viktiga händelser, överraskningar eller detaljer. Alls.

The Last Jedi tar vid där "The force awakens" slutade. Rymdrebellerna, som slåss mot Rymdimperiets spirituella efterföljare The first order, är hårt pressade. De är på flykt. Och tiden håller på att rinna ut för de galaktiska frihetskämparna. Våra hjältar i Rey (Daisy Ridley), Finn (John Boyega) och Poe (Oscar Isaac) möter mörker och motgång.

Finn och Poe måste hitta ett sätt att rädda rebellerna från total katastrof. Rey söker upp Luke Skywalker, som åter spelas av Mark Hamill. Och till en början känns den gamle Luke, med sin buttra attityd och djupa ångest, mycket avlägsen från den äventyrslystna och varmhjärtade bondpojke vi alla lärde känna i originaltrilogin. Men när den klassiska Star Wars-melodin, som förtrollat så många fans genom åren, kickar igång i bakgrunden får vi åter se glimtar av den forne hjälten.

Och Kylo Ren (Adam Driver)? Han fortsätter att göra smutsjobbet för högste ledare Snoke, samtidigt som han slits itu mellan den onda och goda sidan av Kraften.

Star Wars-fansens förväntningar på "The Last Jedi" har varit skyhöga. Kan det slå mästerverket "Rymdimperiet slår tillbaka" (1980)? En rimlig förväntning när föregångaren "The force awakens" var så snarlik den första "Stjärnornas krig" (1977) i både struktur och handling.

Finn (John Boyega) får slåss mot Captain Phasma (Gwendoline Christie) i

Men "The Last Jedi" är ingen "Rymdimperiet slår tillbaka". Regissören Rian Johnson (Looper) har valt att gå en annan väg, ja, en mer försiktig väg om man ska vara ärlig. Johnson låter inte riktigt handlingen bli allt för mörk.

Läs mer: Recension av Rogue One: Nya "Star Wars" får GD:s ledarskribent att skrika av glädje

Allvarliga scener följs av humor – och ibland blir det allt för billiga försök till skratt. Ta exempelvis vår introduktion till "porgs", små rymdvarelser (ugglor?) vars enda existensberättigande tycks vara att få publiken att smälta av hög gullighetsfaktor och skojiga läten (och om man får vara lite cynisk: sälja gosedjur till barn och fanatiska Star Wars-fans).

Det är synd. Främst för att den framtvingade humorn (som man gott skrattar åt, det ska inte förnekas) bidrar till att skurkarna i The first order inte riktigt får utrymme att framställas som den onda kraft de egentligen ska utgöra. Då börjar man seriöst undra varför man ens ska heja på rymdrebellerna. Problemet gestaltas väl av General Hux (Domhnall Gleeson) som borde framstå som en fanatisk krigsherre, men som bara görs till åtlöje i samspel med andra karaktärer.

Överlag är The Last Jedi inte bara en berg- och dalbana av känslor, utan även visuella effekter. Vi får se storslagna rymdstrider och fantastiska nya varelser, miljöer och planeter. Men där originaltrilogin än i dag kan kännas magisk tack vare praktiska effekter är The Last Jedi allt för beroende av ny teknik och animation (jag kollar på er kristallhundar, ni kommer att kännas utdaterade rätt så snabbt).

Men trots flera fantastiska scener och karaktärer som det är lätt att tycka om levde The Last Jedi inte riktigt upp till förväntningarna.

PÅ BIO

"Star wars: the last jedi"

Regi: Rian Johnson

I rollerna: Daisy Ridley, Mark Hamill, Adam Driver med flera

Filmstaden Gävle

Roxy/Star Sandviken

Onsdag 13 december 2017

Betyg: 3 av 5 tjädrar

Mer läsning

Annons