Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Goda tider för nejsägare

/
  • Den tiden är sedan länge förbi då friidrott var en renodlad sommarsport. Klubbar som inte har möjlighet att träna och tävla inomhus under vinterhalvåret kommer på efterkälken, så är det bara. Den här bilden är från den läckra hallen i Sätra söder om Stockholm.

Annons

Det är inte så underligt att det gick åt pipsvängen med kulturhuvudstadsprojektet när debatten här i stan mer kom att handla om vad som är kultur än vad vi skulle göra med alla pengar.

Man kan också fundera varifrån de kom, alla dessa debattörer som plötsligt poppade upp och vägrade avsluta en mening förrän den var 50–60 ord lång. Hela konceptet med alla dess härliga möjligheter fördunklades av inlägg från människor som inte tycks ha förstått att detta var tidernas chans till tillväxt på andras bekostnad.

Det enda ord som hördes i debatten som kändes relevant var Jante.

Eller också är det jag som saknar klarsyn. Det är kanske en myt att staten och EU kommer att pumpa in dubbelt så mycket pengar i projektet som den vinnande staden.

Kanske har jag hållit på för länge med mitt enfaldiga Sportfolk. Där kommer ju dessutom en massa andra enkelspåriga individer till tals med oresonliga förhoppningar. Förhoppningar om satsningar på att utveckla Gävle till en evenemangsstad med sevärdheter som folk kommer vida ifrån för att se och uppleva.

Erik Proos i Gefle IF, till exempel. Han har också funderat över kulturhuvudstadsproblematiken och jämför med sina egna erfarenheter från idrottens värld. Så här skriver han bland annat på GIF Friidrotts hemsida:

”Vi som har sökt och fått bland annat Europacupen vet vad som krävs. Juryn måste personligen känna de sökande i den lokala staben. Glöm inte bort att vi GIF: are missade junior-EM 1999. Vi kom tvåa efter Riga, som gick in med en rejäl dos TV-pengar. Riga företräddes då dessutom av den dynamiske brittiske promotorn Andy Norman. Men juryn berättade efteråt för Gävle kommuns dåvarande fritidschef Hans-Jörgen Rooth att Gävle inte skulle deppa ihop. ’Ni har blivit sedda och står liksom uppe på en kulle nästa gång ni söker något stort.’ Vi fick Europacupen 2005.”

Nu kommer nog varken Erik eller jag eller Mats Öström att vara med i svängen nästa gång chansen att bli kulturhuvudstad dyker upp.

Så vad gör vi i stället?

Jo, siktar på nya mål.

Kulturdebattörerna tycker ju att det är onödigt att vi är bra i idrott också, det visar om inte annat debatten om Strömvallens förvandling. Jag minns framförallt en insändare från några politiker som tycker att det är onödigt med en ny arena eftersom publiksiffrorna ju ändå är så dåliga.

Är inte det logiskt? Med ett sånt resonemang kan man ju faktiskt säga nej till precis allting.

Erik Proos, Mats Åkerlind och de andra eldsjälarna i GIF har i åratal förgäves kämpat för en inomhushall i Gävle, Sveriges vid sidan av Stockholm, Göteborg och Malmö främsta friidrottsstad genom tiderna.

Men det är ingen utopi att bygga en friidrottshall. Det händer hela tiden i städer som långtifrån har samma idrottsliga framtoning som Gävle. Just nu av någon anledning framförallt i Östergötland, där senast Norrköping nyligen kunde inviga en toppmodern hall. Och i den lite närmare omgivningen finns det fina hallar i Falun och Bollnäs.

Men i friidrottsstaden Gävle är det onödigt. Vi är ju i alla fall inte bäst i landet längre, så vad ska vi med en inomhushall till?

Mer läsning

Annons