Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur kunde det bli så här?

/
  • Och hur kan ”osötat” bröd innehålla både socker och druvsocker?
Livsmedelsdjungeln är fylld av mysterier. I GD:s artikelserie Lokal Mat ska vi försöka reda ut vad det är som hänt med maten, och vilka de bra alternativen är.
  • 80 procent kyckling, 20 procent vatten. Det finns en anledning till att det är väldigt stor prisskillnad i frysdisken. Inte ens Kronfågels ”finvariant” majskyckling klarar sig undan. Den påsen innehåller ungefär 85 procent kyckling. Resten saltvatten.
  • Jag räknar till 25 ingredienser i Gourmetservice Skagenröra. Bland annat smakförstärkare. Räkorna, som borde vara en huvudingrediens, står för 15 procent av det totala innehållet.
.
  • Pågens limpa Kneipp marknadsförs som osötad. Ändå står det både socker och druvsocker på innehållsförteckningen
  • Svarta oliver? Trodde du ja! Nej, det här är gröna oliver som med hjälp av E579, järnglukonat färgats svarta.
  • Hur gör du själv hamburgare eller pannbiff? Fundera en stund och jämför.Eftersom hamburgare måste innehålla minst 80 procent nötkött säljer Scan sin produkt under namnet snabb-burgare i stället.
  • Light-yoghurt. Nästan inget fett. Men däremot fruktsocker. Och flera förtjockningsmedel och aromer.
  • Salt och glutamat. Inget vi behöver. Att Aromat fortfarande säljs är egentligen ett mysterium med tanke på de senaste årens debatt om smakförstärkarens misstänkta skadeverkningar.

För 25 år sedan kom ondskan från Danmark.
Den anföll i skepnad av salmonella och var straffet för att vi inte valde svensk mat.
Så såg skrämselpropagandan ut då.
Nu, 2008, är maten globalt framställd. Sammansatt. Komponerad.
Någonstans på vägen hände dessutom något med innehållet.

Annons

Historiskt sett var mat något vi väldigt länge odlade, lagrade och åt upp alldeles själva hemma på gården. Sedan kom konservburken, pastörisering och andra bekvämligheter som snabbt konkurrerade ut saltet som konserveringsmedel.

Transporterna blev billigare när tekniken gick framåt. Plötsligt kunde man äta frukt från andra delar av världen!

Sedan kom rymdåldern och allt som var konstgjort var ett tecken på framsteg. Sedan kom... Ja vad kom sedan?

Något hände. Nämligen att vi plötsligt levde i en falsk trygghet. Vi tänkte att i ett samhälle med Livsmedelsverk, Jordbruksverk, Läkemedelsverk och Socialstyrelse kan vi aldrig råka ut för något ont. Att läsa på innehållsförteckningen var något allergiker kunde ägna sig åt.

– ”Om det hade varit farligt hade det varit förbjudet”, tänkte vi högt kring fikabordet och tog en skiva till av den lysande gröna vetelängden med nio månader till bäst före-dagen.

Men vi hade fel. För samhället hade förändrats. Det var inte längre självklart att farliga ämnen sorterades bort. I stället godkändes fler och fler tillsatser som bara syftade till att dryga ut maten, göra den snyggare för ögat och ge den längre hållbarhet. Bra för tillverkaren. Dåligt för konsumenten.

Trots att Livsmedelsverkets regler säger att en tillsats ska vara till uppenbar nytta för konsumenten för att få användas verkar det inte vara så noga med hur reglerna följs.

Kanske har vi fått den mat vi förtjänar, eftersom vi inte varit tillräckligt högljudda och protesterat. Kanske har vi fortfarande en chans att göra något åt saken?

För att göra en artikelserie om alla tveksamma tillsatser och om alla tveksamma produktionsmetoder som används för att laga vår mat skulle det behövas en bilaga om dagen månader framöver.

Så vi har valt den andra vägen. Vi gör ett försök att lyfta fram alternativen. Den rena maten. Den närproducerade maten. Eftersom detta begrepp inte är definierat av Livsmedelsverket gör vi vår egen definition. Mat som tillverkas och säljs inom GD:s utgivningsområde. Svårare behöver det inte vara.

Mer läsning

Annons