Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget klipp tycker Hugg

Annons
...om 256 kvadratmeter vid Gammelbron

Det stack säkert i ögonen på månganär det blev känt att Gavlegårdarnas nya direktör,Jan Hugg, fått hyra en av stans tjusigaste lägenheter,en paradvåning på 256 kvadratmeter i Börshusetvid Gammelbron, ett drömläge i Gävle.

Han flyttade in ungefär samtidigt som Gavlegårdarnaköpte huset av Gävle kommun, som fått det påhalsen när de gick i borgen för Sölve Ågren,fastighetskung från Sandviken som rustade både husetoch den stora lägenheten och sedan gick i konkurs.

Känslig situation, sa vi oss på tidningen, ochundrade om Jan Hugg, som just nu är aktuell eftersom såmånga klagar på Gavlegårdarna, skulle ställaupp och genomföra den här intervjun hemma i bostaden.

Jo, då, vi var välkomna. Så länge detinte blev ett hemma-hos reportage, svarade Jan när jag togkontakt.

Han förstod att jag ville ge en heltäckande bildav honom och just lägenheten blir det första vi pratarom när vi slår oss ner vid köksbordet medan Janfixar kaffe.

Kaffebröd har han också beställt, av hustruElisabeth som kommer lagom till det färdigbryggda kaffet.

Hur mycket betalar du i hyra, frågar jag nyfiket. Hyreskostnaderär ett angeläget ämne. Många har drabbatsav hyreshöjningar. Så även Jan som med senastehöjningen får en hyra på 12 000 kronor i månaden.

Det är betydligt mer än han betalade när hanhade villa i Sandviken.

Dessutom är det en opraktisk lägenhet för enfamilj. Faktum är att Jan och Elisabeth faktiskt har sinsovhörna bakom en skärm i TV-rummet.

Och Jan själv säger att paradvåningen egentligeninte är varken hans egen och hustruns stil. De skulle helstvilja bo i hus och kunna gräva och få litet skit undernaglarna.

Men för närvarande är det framför alltläget som är praktiskt. Det är nära till bussenför Jans barn, som pendlar till mamma i Sandviken. Elisabethkan promenera till jobbet på turistbyrån.

Våningen har några små sovrum, därbarnen har sitt. Sedan är det ett par stora rum, perfektaför representation. Men det livet lever inte familjen Hugg.

Och så här gick det till när Jan fick lägenheten.

Då ägde kommunen huset. Det fanns ingen kö,som det gör till Gavlegårdarnas lägenheter.

Tekniska kontoret bestämde och Jan var noga med att tareda på att det inte fanns några formella hinder föratt han skulle få ta över.

Och innan han själv blev vd köpte Gavlegårdarnahuset.

- Jag fick ok, säger han.

Jag har träffat Jan i ett annat sammanhang. Förmånga år sedan gick vi i samma meditationsgrupp.

- Det var intressant och kraftfullt, ett effektivt sättatt nå avspänning, även om jag var litet avvaktandeoch tyckte det var kufiskt när man fick sitt mantra, sägerhan i dag samtidigt som han berättar att han slutat förlänge sedan.

Men han är nyfiken och har ett intresse för österländskatankesätt och metoder och tycker att de har kommit längreän vi här i västerlandet.

Jan Hugg är mannen som började som pistvakt ochvaktmästare i Kungsberget, som han byggde upp frånscratch. Som blev Sandvikens förste turistchef och marknadschefför anläggningen i Högbo och sedan lämnadeSandviken för en imponerande karriär i Gävle.

Han blev erbjuden jobbet som Gävles trafikchef förtio år sedan. Blev sedan vd för Hyresbostäderoch GNA, Gävle näringslivs arena och sedan vd förGavlegårdarna, efter att själv ha suttit med i arbetsgruppensom utredde fusionen.

En karriär, där Jan gått från den enabranschen till den andra, till uppgifter som tycks ha varit viktaför honom.

Wallentin Lundmark tyckte att posten som vd för Gavlegårdarnaborde ha annonserats ut. Inte av misstro för Jan Huggs kompetensutan av formella skäl. Och att man borde ha kollat vilkaandra kvalificerade som kunde tänkas vara intresserade avjobbet.

Det gjorde Jan litet ledsen.

Men det var styrelsen som utsåg honom. Och Lundmarkhade inget emot Jan Hugg som person. Det fanns ingen misstro mothans kompetens.

Nu har han fullt upp.

Två företagskulturer har slagits ihop. Gamla hederligaGavlegårdarna med 80 år på nacken och inbyggdaoch väl fungerande rutiner har slagits ihop med Hyresbostäder.Och det har inte gått smärtfritt.

Hyresgästerna har klagat och det har blivit bådenyhetsartiklar och ilskna insändare i tidningarna.

Jan Hugg har största förståelse för situationenoch är väl medveten om att det inte har fungerat. Hantycker självklart att folk ska ha en välskött boendemiljö.Att det ska vara prydligt och städat, att service ska fungeraoch att man ska kunna komma i kontakt med hyresvärden.

Han är också övertygad om att det hela kommeratt fungera inom kort. Klagomålen gäller situationenför någon månad sedan. Redan har det skett förbättringar.Och han hyllar sin personal. Där finns både vilja ochkompetens för att det hela ska kunna fungera.

Vem är då Jan Hugg?

En lantis, säger han själv. Född i Hudiksvall,uppvuxen djupt in i Hälsingland, i Ljusdal, hos mormor ochmorfar. Hans föräldrar skildes när han var sågott som nyfödd och det var först när han som 16-åringbörjade i gymnasiet i Sandviken som han flyttade till sinmamma. Fjärde året gick han på Polhemsskolani Gävle och blev ingenjör, maskintekniker.

Sport var viktigt för honom.

Det blev mycket skidåkning och kanot bland annat.

I lumpen lärde han sig mycket om ledarskap. Han fickbefälsutbildning och utsågs även till bästesoldat. Det var en bra start och stor hjälp i börjanpå vuxenlivet.

Det var intresset för sport och skidåkning somgjorde att ingenjören sökte ett jobb som vaktmästarei Kungsbergets skidanläggning. Ett jobb som det var storkonkurrens om.

- Det blev ett härligt äventyr och det är fåförunnat att ha fått vara med om det, säger Janoch berättar hur en gammal bondgård med en enda skidliftså småningom växte ut till den alpina anläggningden är i dag.

Det var Jan som gjorde den resan och utvecklade anläggningen.Ingen trodde det var möjligt att skapa en skidanläggningså långt söderut.

Men han visade politikerna att det fanns något som hettesnökanoner.

- Dom trodde på mig, trots att det var så varmtden dagen vi skulle demonstrera kanonen att den inte gick attanvända. Vi kunde bara visa den snö som vi hade gjortinnan.

När Kungsberget var som hetast kom det 50-60 busslastermed skidåkare som fick köa i timmar för att åkaner för några backar.

- Det var en underbar tid, säger Jan och tackar IngemarStenmark för svenskarnas intresse för att åkaalpint.

I 17 år, fram till 1974, jobbade Jan i Kungsberget.Men då hade han börjat tröttna. Det var ingendans på rosor när det kom sex vintrar i rad utan snö.

- Då undrade jag vad jag höll på med, sägerJan, som också beskriver Kungsberget som landskapets störstaungdomsgård.

Parallellt jobbade han även som turistchef i Sandvikenoch marknadschef i Högbo, under Mats Öström somnu är hans granne i Gävle.

- Det var lärorikt med tre jobb men inte alltid sålyckat, säger han.

Under tiden i Kungsberget hade han fått kontakt medpolitiker från Gävle, som satt i Kungsbergets styrelse.Han gillade deras inställning, tyckte att de var framåtoch hade goda idéer. Det var folk som Nisse König,Torvald Carlsson, Kurt Nygren, Stig Källgren och inte minstfritidschefen i Gävle, Anders Nordin.

Så det var inte svårt för Jan att tacka janär han erbjöds jobbet att bli trafikchef i Gävle.

Det visade sig vara ett tufft jobb. Ord och inga visor, raktin i verksamheten vid en tid när det kommunala bolaget skullekonkurrera på den fria marknaden och ta hem nästa kontrakt.

För att klara av den situationen tvingades han rationaliseraverksamheten. Det vill säga avskeda människor. Omkring50 anställda tvingades gå.

- Min ambition var att åka med i hissen ner och intebara peta ut folk. Och det tog på, säger han.

Efter sex år hade han rott hem kontraktet och räddat150 jobb. Och då köptes bolaget upp av Swebus.

Överenskommelsen var att bolaget var till salu, däremotinte vd. För Jan Hugg hade kommunen andra planer. Nu väntadeen helt ny bransch, bostadsmarknaden och han blev vd förHyresbostäder.

Jan beskriver sig som generalist.

Han är inte specialist, inte expert.

- Det gör att jag är väldigt beroende av människorrunt mig, säger han.

Det gör också att han kan byta bransch utan problem.Och formell utbildning har han inte i något av de områdenhan varit chef över.

Vilka ambitioner har du som ledare?

- Jag har en ödmjuk inställning. Jag inseratt jag inte kan göra någonting själv. Jag ären liten pusselbit i ett företag med 200 anställda.Min uppgift är att peka ut riktningen mycket tydligt ochfå folk med mig, att få alla att gå i sammariktning.

Just nu gäller det alltså att få alla attdra åt samma håll i Gavlegårdarna, närtvå företagskulturer ska bli en. Det gick inte överen natt och det hjälpte heller inte att man bytte administrativtsystem, med allt strul som sådant för med sig.

Nu behövs en omstart, för nya Gavlegårdarnamed 16 500 lägenheter och 1 000 andra lokaler, som skolor.

Jan erkänner att det blivit kvalitetstapp under en tidoch han varit ganska trängd av kritiken, liksom hans personal.Men han litar på sina anställda till 100 procent. Dengoda viljan finns där. Dessutom behövs en rationellmetod, bra verktyg och kreativt tänkande.

- Allt det här har vi. Det kommer att ta någramånader till men sen ska vi ha löst problemen, sägerhan med den övertygelse som anstår en vd.

Den goda viljan finns där och två saker ärviktigast att ta itu med. Att snabbt få den yttre och inreskötseln att fungera. Sedan att få logistiken i företagetatt byggas om utifrån ett kundperspektiv. Det betyder heltenkelt att hyresgästerna ska kunna ringa och få hjälpmed sina problem och att företagets organisation ska fungerapå ett smidigt sätt.

Framtiden, då?

Jan är optimist. Visst är bostadsföretagberoende av en god konjunktur och visst kan Gävle drabbashårt.

Frågan är, ska man våga göra saker ialla fall?

Han tycker att allt tyder på att Gävle har en potentialatt lyfta och ser tecken på det, trots Ericssons varsel.

- Visst är det allvarligt men vi ska klara av det också,säger han.

Han har fokus på utvecklingen.

Jag undrar vad allmännyttan har för framtid ochJan säger att det är en tegelsten som står vidett vägskäl. Hyresrätten har en framtid. Det finnsmånga människor som inte har råd att köpasin bostad, eller som inte vill binda upp kapital utan vill hafriheten.

Men i dag vill de personerna har stort inflytande påsitt boende.

Om Gävle kommuns vision för 2010 ska förverkligasgäller det också att komma igång med nyproduktionigen. Närmast på tur står Sörby ängar.Men få är intresserade av att betala 10 000 kronori hyra för en 100 kvadratmeter stor lägenhet. Det visarde enkätsvar som företaget har fått.

Så var går smärtgränsen? Och hur billigtkan man bygga i nyproduktion? Det är frågor som sysselsätterJan.

Vad tror du om Alderholmen?

Jäkligt spännande på sikt. Men detär ett misshandlat projekt där man tappat förtroendet.Men där kan byggprocessen komma igång när detfinns en infrastruktur, tidigast 2004. Och där blir det bostadsrätter,helt klart. Men det kan inte bli en isolerad ö, man måstekunna kommunicera med Öster och med resten av staden. Detkommer med förnyelsen av Öster och det nya resecentrum.

Vore det inte en bra idé att bygga en ishockeyarenapå Alderholmen?

Nja. Vi har ju Gavlerinken. Men något slagsdragplåster skulle det behövas. Kanske en stor kongressanläggning.Att ha en arena för sport där är en jättespännandetanke men då måste man också kunna ta sig ditoch därifrån.

Vore en spårvagn en bra idé?

Jo, som går i skytteltrafik.

Många klagar på att vi inte har kontaktmed havet.

- Vi är nära havet och vi har Gavleån.Den är en oerhörd tillgång som ger närhettill vatten.

Hur går samarbetet med Stig Källgren, somtidigare var chef för Gavlegårdarna och som nu ärvice vd?

Mer läsning

Annons