Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är bara lilla jag"

/

MONK MÖTERMed kudden under armen kom Carolina Klüft till Gävle i torsdagskväll. I dag och dagarna före har hon tävlat i SM. Veckan sen EM-guldet i sjukamp i München har varit intensiv för Carolina och pappa Jonny varnade inför mitt möte att hon var mentalt trött.

Annons
Trots det ställde Carolina upp för en intervju, som visserligen blev blott 20 minuter lång. Mer orkade eller ville hon inte efter att ha åkt 60 mil i minibuss med klubbkompisarna från Växjö. Sen hon hade ställt in väskorna på rummet satte vi oss och pratade.

I närheten trampade kompisarna och väntade på att de skulle äta ett sent kvällsmål tillsammans.
Carolina imponerade under EM i München, inte bara med sitt guld och sina idrottsliga prestationer. Hennes avväpnande och charmiga stil gick direkt in i svenskarnas hjärtan.

Det har varit tumult för dig den senaste veckan?
- Ja, litet grann. Det har varit litet annorlunda.

Kul eller jobbigt?
- Både ock. Det är roligt när det uppmärksammas men det kan vara jobbigt också.

Du har knappt fått en stund för dig själv?
-Jodå. Jag har fått vara hemma och kunnat ta det ganska lugnt också.

Nu när det gått så bra för dig, hur ser du på framtiden?
- Jag har inte hunnit tänka så mycket på framtiden. Jag tar en dag i taget, eller ett år i taget i alla fall. Det är klart att man har drömmar att komma till de stora tävlingarna, OS och VM. Men jag försöker ändå leva i nuet. Sen har jag väl drömmar, som alla andra. Men några framtidsplaner har jag inte direkt.

Du har just gått ut gymnasiet och tagit studenten på samhällsvetenskaplig linje.
Vad vill du bli?

- Det vet jag inte. Jag har inte riktigt kommit på det än. Jag har inga yrkesdrömmar än. Jag har litet svårt för att bestämma mig.

Så nu blir det idrott för hela slanten?
- Ett tag framöver. Sen ska jag plugga litet grann, så att man håller hjärncellerna igång. Annars blir det väl idrott. Det tar mycket tid.

Vad tänker du plugga?
- Någon historiekurs blir det i så fall. Något som jag tycker är kul.

Du är intresserad av historia och besökte
koncentrationslägret Dachau när du var
i München. Vad fick du för tankar då?

- Då kände jag att medaljen inte var värd så mycket.

Fantastiskt att du fick den insikten för du lever ju i en värld där allt är fokuserat på medaljer.

- Det var jätteskönt att åka dit. Det var väldigt intressant och gripande att vara där. Jag är väldigt glad att jag gjorde det.

Du har varit avväpnande när du fått frågor i teve. Har du alltid varit sån?
- Hur då menar du? Jag säger det som flyger ur mig, det kommer av bara farten. Det som jag känner för säger jag oftast. Det blir som det blir. Jag har nog alltid varit sån att jag säger vad jag tycker och tänker.

Det som också imponerar är att du förmedlar så mycket glädje!
- Ok. Jag tycker att det är kul. Det är därför jag tävlar.

Hur kom det sig att du valde sjukamp?
- Det har jag inte valt. Det var mest slumpen. Jag har alltid hållit på med många grenar. Jag har alltid försökt göra så mycket som möjligt på tävlingarna och sprungit runt som en dåre.

Är det någon gren som är roligare?
- Höjd har alltid varit min favoritgren och är det fortfarande. Jag är litet av en hoppare, så hoppgrenar gillar jag. Men många grenar är roliga, därför är sjukampen så bra för mig.

Hur kände du inför att komma till Gävle?
- Det ska bli kul att få se om Gävle kan göra ett bättre SM än Växjö gjorde förra året. Det är nog tveksamt. (skratt). Det är bara mitt andra SM så jag är inte så rutinerad på de här tävlingarna. Men det är roligt att tävla på hemmaplan.

Hur började du med idrott?
- Det är något vi alltid hållit på med, hela familjen. Det har alltid varit fart och fläkt och man har provat på olika saker. Jag har spelat fotboll med pappa eller sprungit runt med mina systrar.
Jag började med fotboll hemma i byn och sen var det min lillasyster som ville börja med friidrott. Först ville jag inte för det verkade inte så kul, men sen hängde jag på henne.

Var du bäst redan från början?
- Nej, det var jag inte. I höjd var jag bra, men jag var inte så snabb och hoppade nog inte så bra i längd. Jag kommer inte ihåg, faktiskt. Det var nog litet både ock.

Idrottsvärlden på elitnivå är speciell.
Vad har du för tankar och farhågor?

- Jag tänker inte så mycket på det. Jag ser det inte så. Jag försöker tävla som vanligt och inte tänka så mycket på att folk känner igen en. Bara vara mig själv och göra som vanligt. Jag tänker inte så mycket på om det är olika världar eller så. Det är bara att försöka göra som jag alltid gjort.

Vad har du fått för erfarenheter av journalister och media?
- Många frågor.

Kan det bli tröttsamt?
- Ja, det är klart att det är ibland, för man tycker att man har sagt samma sak många gånger och så ska man säga det igen. Och ibland får man stå och prata så himla länge när man egentligen vill göra något annat. Men det hör väl till. Man får lära sig att säga nej, helt enkelt. Så att man lägger det på den nivå man själv vill. Annars kan det kanske förstöra glädjen.

Har du känt någon avund över dina framgångar?
- Nej, inte bland mina närmaste, kompisar och familj. Det känner jag inte alls.

Att du är bättre än din kille är det ett problem?
- Jag är inte bättre än Patrik. Han har absolut samma förutsättningar. Nu har han inte lyckats ta en medalj ännu, men det är bara en tidsfråga. Dessutom är vi inte tillsammans på grund av idrotten heller. Vi jämför inte vem som är bäst eller sämst. Det här kommer att gå olika. Ibland kommer han att ta medaljer och jag blir utan. Då gläds jag ändå lika mycket. Då blir det som att vinna själv, så man har två chanser. Det är ingen av oss som är bättre eller sämre än den andra.

Kan du förklara vad det är som är kul med friidrott?
- Det är kul med att tävla individuellt men att ändå känna stöd från de andra. Friidrott är så himla enkelt, så konkret. Den som hoppar längst vinner. Den som hoppar högst vinner. Den som springer fortast vinner. Det är så konkret och urminnes. Det känns som att alla grenar har en funktion. Det är himla roligt att träna med alla olika kvaliteter, snabbhet, uthållighet, styrka, smidighet, kombinationen. Det är så mycket man måste träna när man håller på med friidrott.

Har du studerat friidrottens bakgrund.
- Nej, friidrott tar så stor del av mitt liv och jag försöker hålla det på den nivån. Jag läser istället historia om andra saker som jag tycker är intressanta.

Hade du bra betyg i studenten?
- Jag hade ganska bra betyg. Jag är nöjd att jag klarat av både skolan och idrotten.

Tänker du plugga historia i Växjö?
- Ja, på universitetet där. Jag har inte kollat kurser än, men man kan läsa kanske litet långsammare än vanligt.

Vad väntar under året som kommer?
- Jag vet inte riktigt. Nu har jag två tävlingar kvar. Sen ska jag åka till USA på ett träningsläger i tre veckor. Sen blir det lugnt i höst. Efter jul ska jag väl börja plugga har jag tänkt. Annars blir det mycket träning. Nu kan jag ta det lugnt och göra som jag vill. Med skolan har det varit mycket "måsten".

Hur känns det att bli en förebild?
- Ja, det är också svårt att säga. Jag känner mig inte som någon förebild. Och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Jag är bara lilla jag, känns det som. Men om det nu är så, ska jag försöka sköta mig bra och vara en bra förebild. Det är viktigt.

Kanske du väcker barns intresse för friidrott?
- Det är viktigt att dom rör på sig.

KERSTIN MONK


Foto: ANDREAS BARDELL
Kerstin Monk möter Carolina Klüft.

Fem tankar om...
...Autografer
Roligt att skriva till dom som vill ha. Hoppas att alla kan få.
...Tårar
Dom fäller jag ganska ofta.
Jag gråter rätt lätt.
...Lejonkungen 2
Mina ledord är därifrån.
"Du kan, inget berg är för brant, bara du tror det är sant, du kan."
...Kajsa Bergqvist
En fruktansvärt duktig idrottare. Det är omöjligt för mig att slå henne i höjd.
...Fotboll
Har jag spelat när jag var liten men lagt av med.

Mer läsning

Annons