Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäääh!

Annons

”Äääää... Jag upplever det som att... ääää... vi kan ta yrkesetiken som vi i slutändan måste prioritera... äääää... jag upplever redan nu att man... ääää... har professionaliserat fattigdomen. Ja’ ska bara avsluta mä skuldperspektivet å den har ju... öum... Bengt redan varit inne på...”

Ungefär så talar numera de förment lärda till oss fåkunniga, som likt en hungrig fårskock knaprar i oss deras vokalspäckade torrfoder. Borde vi inte stämma upp ett stilenligt ”Bäääh!” som tack för maten?

Professorer, politiker, karlar, fruntimmer – varenda en som prompt ska upp i en talarstol eller intervjuas i teve klamrar sig fast vid vokalen Ä som en oumbärlig sparkcykel att glida mot målet på.

Senast hörde jag en ”professor i socialt arbete” maximalt utnyttja nämnda kommunikationsmedel. Han tyckte tydligen att det främjade det sociala arbetet. Själv lyckades jag inte uppfatta budskapet – jag var fullt upptagen med att söka lista ut vad de hundratals Ääääna belöpte sig till i sekunder och minuter.

Som allt annat har vi fått det här från Amerika. (Fast där är det oftast breda Öööööö-ljud man hör.) Hur som helst – det är en bedrövlig ovana. Eva Hamilton och hennes tevekumpaner tycks inte ha stora krav på hur man talar. Man sjunger tack i högan sky när någon har betalt teveavgiften. En rimlig gengåva vore ett hyfsat talspråk.

Mer läsning

Annons