Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då var Vilhelm på tapeten

/
  • Händelser från 1066 på Bayeuxtapeten: Vilhelm Erövraren bygger flotta och stiger i land.

Annons

I Normandie i Frankrike finns två invasionsmuseer på drygt en mils avstånd från varandra. Den ena i Arromanche visar de allierades i det av tyskarna ockuperade Frankrike 1944, det andra Bayeux, Vilhelm Erövrarens invasion av England 1066. Invasionen 1944 ledde till att tyskarna förlorade andra världskriget och att Europa undslapp nazismen. Invasionen 1066 åstadkom på sikt ett annorlunda samhällssystem.

Arromanche är modernt. Fotografier, modellandskap, uppspelning av general Eisenhowers kommunikéer, bevarade landstigningsfartyg och andra krigsattiraljer ger en lättfattlig bild av det väldiga invasionsföretaget. Bayeux vädjar mer till fantasin. Där finns den berömda Bayeuxtapeten i linneväv, 70 meter lång och en halv meter hög. Den berättar om förberedelserna och genomförandet av den normandiska invasionen av England. De två invasionerna kan jämföras på mer än ett sätt.

Både Vilhelm och Eisenhower hade svåra bekymmer inför sina militära operationer. Det gällde att skeppa över tung krigsmateriel i farvatten med stark ebb och flod. 1066 rörde det sig om stridshästar och pansarryttare, 1944 om pansarfordon och artilleri. Eisenhower hade en fördel framför Vilhelm. 1944 hade meteorologin utvecklats så att vädret kunde förutses i förväg, vilket gjorde att Eisenhower kunde välja en dag som passade bäst med tanke på kombinationen av ebb och flod och väderlek.

Normandie var en av Europas märkligaste statsbildningar. 911 hade området getts i län till en vikingahövding från Danmark, Rollo, även kallad Gångerolf (han sades vara så tung att ingen häst orkade bära honom) av den franske kungen. Rollo skulle skydda kusten mot fortsatta vikingaanfall. Normandie blev med tiden en närmast självständig stat – en av Europas mest effektiva med unik rättsordning, effektiv förvaltning och slagkraftig krigsmakt. Även kulturellt ansågs normanderna vara framstående.

På 1000-talet utvandrade några normander och grundade i södra Italien en egen stat, som med ovanlig tolerans lät olika kulturella och religiösa riktningar, arabiska, asiatiska och europeiska, verka fritt. Denna märkliga vikingastat gick under på 1200-talet, men fortsatte att stimulera kulturlivet i Europa. Moderna forskare tror att renässansen hade sin upprinnelse i Syditalien. Man vet exempelvis att Dante och Boccaccio fick sin inspiration därifrån. Är det alltför djärvt att tala om en poetisk ådra från de isländska sagorna?

Den ursprungliga normanderstaten, den i Frankrike fanns däremot kvar och hade fått vidgad betydelse genom Vilhelms erövring av England. Militärt och politiskt var hans företag av stor politisk betydelse. Vilhelm, hertig av Normandie, ansåg sig ha laglig rätt till Englands tron. Harald Godwinson, den siste anglosaxiske kungen, hade tidigare efter ett skeppsbrott hamnat i Bayeux och där tvingats avstå kronan till Vilhelm. Eftersom löftet var avtvingat var det dock inte mycket värt.

Vilhelm var därför angelägen att söka stöd för sitt anfallsföretag. Han hörde sig för hos påven och kungen av Frankrike. Båda samtyckte, glada att normanderna vände sin kraft åt annat håll. Vilhelm var inte ensam om planer att erövra England. Den norske kungen Harald Hårdråde hade samma ambitioner. Det är möjligt att Vilhelm kände till detta och därför var angelägen att invadera England så snabbt som möjligt. I hast byggdes därför en invasionsflotta på 700 fartyg.

Det rörde sig om typiska vikingaskepp med ringa djupgående och försedda med segel och åror. Byggandet av skeppen beskrivs noggrant på Bayeuxtapeten, något som forskarna tacksamt utnyttjat. Där kan man också se en avbildning av den stora kometen, Halleys komet. Vilhelm tog himlafenomenet som ett gott tecken på den operation som förestod. I september var förberedelserna klara och hären på omkring 5 000 man kunde gå ombord på skeppen.

Nästan hälften utgjorde av pansarryttare, resten bågskyttar och tungt infanteri. Hur man fick ombord hästarna på de ranka skeppen hör till historiens gåtor. Vilhelm måste ha varit en utomordentlig organisatör, men kan också sägas ha haft tur. Eller skicklighet. Han kunde utnyttja det faktum att Harald Godwinson var hårt trängd. Först måste han möta hotet från Norge. I slaget vid Stamford Bridge besegrades norrmännen. Harald Hårdråde stupade.

I det läget fick Harald Godwinson rapporter om Vilhelms landstigning i södra England. Den 28 september hade Vilhelm stigit i land med sin här. Han råkade falla pladask, vilket betraktades som ett dåligt tecken. Men Vilhelm fann sig, reste sig, knöt nävarna och ropade: ”Englands jord i mina händer. Jag skall behålla den!” Gaius Julius Caesar yttrade något liknande när han gick i land i Afrika år 47 f. Kr. under inbördeskriget i det dåtida Romarriket. Det är möjligt att Vilhelm kände till detta.

Så snart Harald Godwinson anat faran marscherade han snabbt mot den nye fienden i söder och förskansade sig på en höjd vid Hastings. Vilhelm gick till anfall med sina pansarryttare, men stoppades av den anglosaxiska sköldborgen. Normanderna lär då ha tillgripit en krigslist. De låtsades fly och lockade anglosaxarna att lämna försvarspositionerna. Normanderna tvärvände och högg in på det anglosaxiska fotfolket. Fortsättningen blev en ren slakt. De normandiska ryttarna massakrerade sina motståndare.

Bland de stupade återfanns kung Harald. Han ska ha fått en pil genom ögat. Man kan se det på Bayeuxtapeten. Den guide som mycket livfullt beskrev slaget vid Hastings under en av våra resor till Englund var helt säker på själva platsen för Haralds död. ”Här föll kung Harald!” Hur han nu kunde vara så säker på det. Efter segern tågade Vilhelm med sin här västerut och höll sitt intåg i Westminster. På juldagen 1066 kröntes Vilhelm i Westminster till engelsk kung.

Vilhelm betraktade dem som gjorde fortsatt motstånd som landsförrädare och beslagtog deras jordegendomar. Kungen fick på så sätt en stor egen domän och därmed en betydelsefull maktbas. Han blev inte som andra medeltida kungar alltför beroende av sina vasaller. Ungefär hälften av Englands jord gavs som län till cirka 170 storvasaller, som kallades baroner. Av dem var endast två av anglosaxiskt ursprung. De flesta baronerna var knutna till kungen genom släktskap eller vänskap.

En annan berömd åtgärd från Vilhelms sida var att expropriera alla engelska skogar. De överfördes till kronan. I sägnerna om Robin Hood och Sherwoodskogen talas ofta om detta övergrepp från normandernas sida. Vilhelm tog saxarnas allmänningar och han behöll deras förvaltningsorganisation. De senare bestod av sheriffer som fungerade som fogdar och domare. Deras ämbeten var inte ärftliga. Kungen kunde fritt tillsätta och avsätta dem. Det innebar att man undvek feodal upplösning.

Det samlade resultatet av Vilhelm Erövrarens åtgärder blev att England undgick den feodala upplösning som drabbade länder som Frankrike och Tyskland. I stället etablerades en stark centralmakt med vidsträckta befogenheter. Därmed lades grunden till en stat som på sikt skulle få allt större inflytande i världen. Det är typiskt att inget annat invasionsförsök lyckades. Stora armadan, som den spanske kungen Filip II sände mot England 1588 besegrades genom överlägset engelskt sjömanskap.

I motsats till Filip II vågade sig varken den franske kejsaren Napoleon eller Nazitysklands Adolf Hitler 1804 och 1940 språnget över engelska Kanalen. De gjorde upp planer och drog samman truppstyrkor men någon invasion blev inte av.

LENNART ÖDEEN

Mer läsning

Annons