Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mästersångare från Torsåker

/

Annons

I dag är det kanske inte så många, som vet att en världsberömd operasångare föddes i Torsåker i Gästrikland. Det var Joel Berglund (1903– 1985).

Hans far ägde en kvarn och en snickerifabrik i Prästhyttan. Som ung sjöng Joel i missionskyrkans kör och fick smeknamnet ”Prästhyttetuppen”, därför att han – som han själv en gång uttryckte det –”av naturen hade utrustats med ett starkt läte”.

Han var basbaryton, det vill säga han hade en mörk baryton, men för att vara en sådan kunde han ta ovanligt höga toner. Det är lika svårt att beskriva en sångröst som att beskriva hur ett vin smakar men jag ska försöka. Rösten hade stor värme och fasthet och klarhet i klangen som Jussi Björlings. Den var rik på nyanser och uttryck och hade ”malmklang” som någon uttryckt det. Jag anser, att Joel var den bäste svenske barytonsångaren genom tiderna. Bara Wixell kan tävla om den platsen.

Liksom min mor älskade jag hans röst och vi njöt av att lyssna på stenkakor tillsammans, då jag var barn, med bland annat arior av Mozart och Offenbach och Södermans romans ”Kung Heimer och Aslög”. Hoffmans äventyr av Offenbach hörde jag i början på 1950-talet på operan med Joel och den då unge Nikolai Gedda och möjligen Hjördis Schymberg. Gud vad jag njöt av Joels sång i arian ”Stråla klart med trolldoms glans” med hans magnifika höjdton på slutet.

Numera finns det inspelningar av Joel överförda på cd och försedda med digitaliserat ljud, senast en på skivmärket Blue Bell. Lyssna och njut av välljudet och kraften i stämman!

När jag skrev min bok ”Sagor, sägner och skrock från Gästrikland” hittade jag i Västerbergs folkhögskolas årsbok en uppteckning från 1927 om skogsfrun (skogsrået) av Joel Berglund från Torsåker. Han hade även andra fritidsintressen. Joel var en god amatörmålare av bland annat porträtt och ägnade sig gärna åt jakt och fiske. Han for gärna tillbaka till sin hemsocken, exempelvis vid älgjakten. En gång fick han ett kastspö av Jussi Björling, som också gillade fiske. Han var idrottsintresserad.

Joel debuterade 1929 på Stockholmsoperan efter studier vid Musikaliska akademien och för John Forssell. På 1930- och 40-talen gjorde han en världsomspännande karriär, framför allt som Wagnersångare, men han sjöng även Mozart, Rossini och Verdi. Han uppträdde i Bayreuth, Wien, Berlin, Chicago, New York (på Metropolitan), London, Buenos Aires osv. På Wienoperan blev han vid en föreställning inropad 30 gånger, fick skriva 200 autografer och 150 personer stormade sceningången. I Prag grasserade likaså ”Berglund-feber”, underblåst av berömmande tidningsrecensioner och artiklar. 1943 blev han hovsångare.

Egentligen trivdes han inte med det kringflackande turnélivet och längtade hem till Sverige, så när han 1949 blev erbjuden att bli operachef i Stockholm så tog han jobbet, fast han bara var 46 år. Han avgick 1956 och uppträdde senare sporadiskt, bland annat 1964 som Filip II i Verdis Don Carlos. Som gammal var han lite bitter över att han avbröt karriären så tidigt och över bekymmer som chef.

Berglund som operachef var omstridd. En chef blir ju lätt det. Det är svårt att vara alla till lags, inte minst när det gäller känsliga konstnärer. En rysk balettmästare engagerades 1951 och krävde att få sin älsklingselev placerad som prima ballerina. Berglund gick inte med på det. Olof Lagercrantz i DN tog balettmästarens parti och beskyllde operachefen för inkompetens och maktlystnad. Koreografen Birgit Cullberg försvarade dock Berglund i DN.

Berglunds samarbete med Jussi Björling och Birgit Nilsson m.fl. fungerade bra, men med Nikolai Gedda skar det sig. Joel var irriterad på dennes ständiga begäran om tjänstledighet för utländska gästspel och grammofoninspelningar och de blev oense om vilka roller Gedda skulle sjunga vid Stockholmsoperan.

Det var positivt, att Berglund engagerade regissören Göran Gentele och dirigenten Sixten Ehrling. Genom sina förbindelser med utländska stjärnor ordnade han gästspel av en rad berömda sångare, bl.a. Beniamino Gigli.

Berglund som människa: Han var lite tillbakadragen och tystlåten och även något blyg sägs det. Detta kunde ligga honom i fatet som chef. Vissa människor upplevde honom som reserverad men också som rättrådig. Det var ett svårt slag för honom, då hustrun Gunhild gick bort 1983. Han led av angina pectoris och dog 1985. Makarna var barnlösa. Han förordnade, att en del av hans tillgångar gick till en stipendiefond för nya sångare. Berglund är begravd i Torsåker.

Det är glädjande, att man i Torsåker vårdar minnet av sin store son. 2003 högtidlighölls 100-årsminnet av hans födelse genom en konsert i kyrkan med prominenta gäster. Eldsjälen Staffan Berglind höll i trådarna. Jag vill tacka honom för att han tipsat mig om källor angående Joel Berglund och ställt en informationsskrift om sångaren till mitt förfogande.

Jan Sterner

Mer läsning

Annons