Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortom tid och rum

/
  • Tidlöst. Toivonen/Broberg ställer ut på Kulturkiosken. Kronos äter sina barn i samma stund som de blir till av Jan Broberg, 2xSittande av Esa Toivonen.

Annons

Bortom tid och rum, tänker jag där jag står i skarven, mitt emellan Toivonen och Broberg. Ibland fäster det här måleriet i något utanför oss alla, på väg mot en annan, ny tid – eller bara i nästa stund. Tidsmässigt, så där.

Men en ständigt jäktande röst flåsar mig i nacken, ett inspelat stånk som driver runt i rummen och ingår i utställningen.

Lite lagom filosofiskt, kosmologiskt, astronomiskt tar sig Jan Broberg och Esa Toivonen an TIDEN på Kulturkiosken, ett ofantligt ämne, år och eoner (4,32 miljarder år!), hur då och inte blir man väl någonsin klar med det?

Nä, det är ju inte meningen heller, medger de som båda bär klockor på handlederna, den ene äger till och med två ur eftersom han ständigt förlägger ett, men annars verkar inte Broberg/Toivonen hetsa upp sig i onödan.

Som vänner går de tillbaka till tiden då Janne var teckningslärare och Esa hans elevassistent, sen dess har de fortsatt på varsitt håll men måleriet ligger fast.

Ett rum var på Kiosken och hos Jan Broberg kommer som han påpekar utsidans, trottoarens och stadens stress om man vill in genom panoramafönstret. Men hans egna, mer figurativa, figurer på målningarna stressar på rätt bra de också. Ständig rörelse på varenda bild, en av dem ”På en hundradels sekund” med rent futuristiskt snurr. De andra sätter de stresståliga i centrum och här anar vi både stora tankar i den välgjorda Kronos, som äter sina barn som tiden förtär oss, och enkelhet i det förevigade timglaset och pendeln.

Esa har hört om en optimistisk (!) framtidsforskare som säger att tretusen år, det har vi nog på oss, ungefär.

Men hans egen konst kommer ur ett frenetiskt tillstånd, som om det bara var en sekund till godo. Nervig och febrig, många är åsikterna om Esas bilder, ensamma i sitt slag. Här inne, utan fönster och speglingar, får personerna stå tillbaka lite, drag och ansikten antyds, spännande är de som fått rent utomjordiska skalldrag, men lämnar en vägg av sittdon, stolar, fåtöljer, pallar, soffor – alla mindre porträtt av de stilla utrymmen där man kan placera precis vem man vill. Som den kungalika i rött och gult, den får mig plötsligt att tänka på Velasquez – och Bacons lek med påven Innocentius X...

Och korrelation, säger Esa, som kanske i växelverkan, det har vi inte ens börjat med än.

Bortom tid och rum, och ändå mitt i.

Extraöppet lördag-söndag 6-7 december 12-16.

Mer läsning

Annons