Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En vit jul på många sätt

/

Det är lite jul inne på Galleri K. Värmeljus brinner i fönstren. En ljusstake firar en ”vit jul” och ett par tomtar har prydligt mysiga röda yllemössor. Men det är något minerat över Maria Forsling Jenkes jul i porslin. Försåt utlagt.

Annons

Den där ”ängeln” (tror man nästan att det är) som vaktar den vita julens vodkaflaska är misstänkt lik Barbie.

Och över vissa ting – allt handlar sannerligen inte om julen – vilar något lätt överlastat. Något skruvat. Som om det kitschiga hjälper reflexionen på traven: Vad är det vi omger oss med? Vi borde stanna upp och tänka efter.

Maria Forsling Jenke utgår från modeller när hon gjuter sina figurer. När det välbekanta hamnar i nytt sammanhang kittlar det våra sinnen. Gör oss fruktbart osäkra.

Vissa verk, som ”Jag hade en dröm” och ”Violence – silence” är än mer laddade. Ofta just med våldsamheter eller drömmar som slår fel. Barbie skändad i styckmord. Små grisar och ekorrar som verkar ha farit illa i tillvaron.

I en annan svit hyllas generationers kvinnors anonyma slit med händerna. Broderi och stickning, det textila bohagets många oavlönade stygn, ett arbete utfört i sparsamt ljus och sena timmar.

Dessa handarbetade vänner fixade värdefulla kulturskatter, alltför lågt värderade, anser Maria Forsling. När deras verk här kommenteras i lera infinner sig en sällsam effekt. Det sköra upphöjt till något beständigt.

Och vi ser allt i nytt ljus.

Mer läsning

Annons