Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kultur & Natur

Annons

Ett fundamentalt problem med de inom Gävle kommun som formulerat definitionen av Kulturell Allemansrätt är att de verkar se sig själva som kulturlösa på så sätt att de skulle vara opåverkade av sin egen kulturella kontext. Ett slags diffus postmodern tanke om ett uppluckrat kulturbegrepp där allt och inget är kultur och där sanningen är en subjektiv upplevelse. Man drar paralleller till naturen och den egentliga allemansrätten samt det självklara i svenskens nära förhållande till denna och önskar ett liknande förhållande mellan människa och kultur.

Men naturen är inte naturlig i det avseendet att människans relation till den inte skulle vara präglad av kulturella föreställningar och förändras över tid. Vi letar efter fenomen i naturen eller i förhållandet människa-natur för att bekräfta en föreställning vi redan har samtidigt som vi bortser från allt som talar emot denna föreställning. Att söka svaret på frågan vad kultur är genom att vända sig till naturen är att trassla in sig främst då natur och kultur är varandras raka motsatser. Naturen är det opåverkade, det av människan orörda, och så snart den kultiveras är den inte längre natur utan just kultur, humanistisk eller samhällsvetenskaplig sådan. Men det innebär också ett problem då utgångspunkten blir att kultur kan definieras, vilket man varken kunnat eller velat göra inom kommunens arbetsgrupp.

För när man sedan säger sig ha ”….en uttalad avsikt att nå ofta marginaliserade grupper: lågutbildade, ekonomiskt svaga, arbetslösa, funktionshindrade, sjuka, boende i geografisk periferi, barn och gamla – och inte minst invandrade, nya medborgare från andra kulturer…” (Mats Öström, kultur- och fritidschef, Gävle kommun) blir det ännu tydligare att man faktiskt har någon typ av definierad kultur i åtanke och att denna bör spridas. Dessutom säger man indirekt att den kultur som förekommer hos dessa grupper är fel slags kultur eller kanske till och med icke existerande, trots att man samtidigt hävdar att kulturen ska verka som ett slags folklig urkraft.

Antingen måste man komma till insikt om att alla mänskliga beteenden per definition är uttryck för olika kulturer och att alla produkter av dessa beteenden också är kulturella, eller så måste man på något sätt bestämma sig för hur begreppet i både teorin och praktiken skall avgränsas och också ta ansvar för de kulturella föreställningar som ligger till grund för de beslut man fattar.

Det är egentligen inte förvånande att Gävle kommuns föreställning om den egna kulturlösheten resulterat i en kulturhuvudstassatsning med ett kulturbegrepp som är så oerhört fullt av kulturella markörer.

Mer läsning

Annons