Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Makten i kulturdebatten

Annons

IDKA, trist eller inte... Kulturhuvudstadsårets vara eller icke vara... Kulturkonservatism kontra... ja vad? ”Deltagarkultur”?

I Arbetarbladet ingår Bodil Juggas ohelig allians med överklassen i Villastan; omistliga ”kulturvärden” som icke går att prissätta måste bevaras. Jag får allt svårare att tro att det EGENTLIGEN handlar om Strömvallen och ett läktarkramande; ordridåerna skymmer, sak gömmer personangrepp. Juggas byter hit och dit, utan att det bekymrar henne, argumentationslinje, beroende på hur tonerna går på andra sidan gatan. Ena dagen kommer hon från vänster, andra från höger. En brist på logik och konsekvens som nästan är fascinerande. Intellektuell lealöshet. Eller kanske ändå inte... Kulturdebatten rasar – eller hur man nu ska etikettera det som mer eller mindre verbalt vildsint pågår. Det är för och mot, antingen – eller. Ibland – på typiskt svenskt manér – försök till syntes, eller hopkok.

Tanken går osökt till den franske, framlidne sociologen Pierre Bourdieu, som myntade begrepp som ”fält” och ”kulturellt kapital”.

Det går att tolka debatten med hjälp av dessa lite fyrkantiga begrepp: olika aktörer rör sig på det kulturella fältet, försvarar eller försöker flytta fram sina positioner, vårdar sitt kulturella kapital. Frilansskribenter, kulturredaktörer och utövare.

På fältet är det fullkomligt omöjligt att bli överens, det hör till dess natur; ingen äger heller det yttersta argumentet eller har tillgång till ”sanningen”. Någon tredje position är inte möjlig, krig råder. Det kommer att visa sig vem som vann eller förlorade. Men det är inte lätt att avgöra. Och detta är förstås ingen debatt som snart tar slut, eftersom ingen kan få sista ordet. Eller?

För en utomstående, som inte befinner sig på fältet med positioner att bevaka, torde det vara en mycket svårfångad debatt; svårt att förstå vad den EGENTLIGEN handlar om. Det är bara att i Bourdieus efterföljd svara den som vilset undrar: det handlar om makt; eller, för att använda Lars Gustafssons uttryck:

”problemformuleringsprivilegiet”.

Ingenting annat.

Mer läsning

Annons